Tanten

Män då.

Bartendern har ni ju redan stött på. Hela veckan efter det gick jag och funderade på vad jag skulle ta mig till med det omöjliga sexlivet, vilken väg som skulle vara den bästa att vandra. Jag har fortfarande inte fattat något egentligt beslut, men jag har agerat. Jag har övat.

Många har rösterna varit som tyckt att jag ska låta bli män, bli tillfälligt monogam, pausa ett tag. Det har ju varit min första tanke också, min skyddsreaktion. Att jag inte kan fortsätta utsätta mig för de varelser som gör mig så ont. Samtidigt känns den lösningen okonstruktiv, tillfällig. Okej, så jag låter bli ett tag. Vad har förändrats när jag börjar igen? Kommer män bara bli annorlunda under tiden? Kommer jag bli annorlunda? Eller ska jag bli monogam för gott? Gå över till celibat den dagen Knekten och jag väljer att inte ligga med varandra längre?

Förra helgen anlände. Frk. Blick, Valianta och Valiantas make, Happy, kom hit för att fylla sina kroppar och sinnen med rödvinets muntra pirr. Det analyserades, diskuterades, fnittrades och skålades. Med kvällens framåtskridande vaknade ett litet djur i Tantens mage. Det sprätte runt, levde om, snodde kring och ville ut. Ut på gatan, ut bland folk, ut till män. Män? Ja, män. Bara män. Nu. Jag lade försynt fram förslaget om utgång till sällskapet. Ingen verkade höra. Kvällen blev natt och även fast Happy till slut verkade rätt sugen på ett barhäng, insåg jag att det blivit försent. Jag talade mjukt med djuret, trugade med varm säng och löften om morgonkvällen. Djuret lugnade sig något och jag bjöd på mer vin. Halv två vaknade Happy till på allvar. Nu går vi ut! Jag suckade och tittade på klockan. Inget som är öppet. Joo, något måste väl finnas? Jag bjuder på drinkar! Nä... Eller, jo, kanske! Ståplats är öppet till tre. Frk. Blick längtade vid det här laget efter sin säng, så likt tre trallande puckon vandrade jag, Valianta och Happy ner mot Ståplats. Dörrvakten förklarade att det var alldeles fullt. Föga förvånande. Vi trampade vilset runt lite, och vakten tyckte synd om oss. Okej då. Bara ni tre.

Inne på Ståplats var det som vanligt. Svettigt, trångt, glatt och allsjungande. Blandbandet med Elvis, Tom Jones och Beatles har spelats varje kväll de senaste tio åren och alla kan låtordningen. Happy öppnade som utlovat plånboken och försedde den ypperligt förfriskade Valianta och likvärdigt muntra Tanten med varsitt glas rött och jägershot. Hoppla. Vi vinglade med folkmassans rörelser i takt till musiken, skrålade mot taket och tömde glasen på knappa tjugo minuter. Innan de använda glasens fötter nått bordsytan hade Happy försett oss med en runda till och stämt upp i nästa slagdänga. Treslaget kom och passerades och vi blev obönhörligen förpassade till trottoaren. Vad nu då? Jag och Happy lovade varandra karaokedate, Valianta log brett och lite sömnigt. I korsningen där vi skulle skiljas höll vi varandra i händerna, hoppade runt i ring och ylade Jag äälskar eer! Det var en så fin kväll. Jag kände mig så yster. Det gick en silverhårig man över övergångsstället bredvid oss, iklädd rock. Jag sade snabbt hejdå till de äkta fyllemakarna och sprang efter villebrådet. Stack min arm under hans och drog med honom hem.

Ja, men vad fan. Radikala mamman gör det jämt och det funkar alltid så bra! Nästan alltid i alla fall. Dessutom är det praktiskt taget den enda taktiken jag inte provat. Det var värt ett försök. Mannen ville ha thé, följde med mig upp och hade tagit av sig alla kläderna utom kalsongerna två meter innanför ytterdörren. Jag stirrade förvånat. Vi hade ju knappt kyssts än? Så jag provade att kyssas lite till. Smala, spända läppar, hård, påträngande tungspets. Nää. Inte kul alls. Jag återgick till thékokandet. Under tiden slet han i mina kläder och lyckades få av allt på överkroppen. Jag sade Thé först, och funderade på hur det här skulle bli egentligen. Vid sängen frågade han efter kondom. Jag stod med thékoppar i händerna och tänkte Ajdå. Det blir nog knappast särskilt bra. Så jag sade till honom att jag blivit rätt illa hanterad av män, och att jag är lite försiktig. Lite rädd. Han svarade, att en kille som heter Kalle måste ju bara vara bra. Jaa, jaha..? Det krånglades och meckades ett tag, jag parerade på lite olika sätt, han körde på som ett urspårat godståg. Envisades med att prata engelska stup i kvarten, sjöng med högt och falskt i musiken och avslutade solonumret med "Great singer, huh!" Jag stirrade. Herregud. Jag har råkat kidnappa mitt hugg från Samhalls årliga firmafest.

När jag återigen sade något om att jag inte var så säker på att jag alls ville ligga och att jag ju var lite obekväm med män, frågade han något som jag inte riktigt uppfattade. Jag svarade Mm... och han började dra i kalsongerna. Nejnejnejnej, det var inte det jag menade! hojtar Tanten förskräckt, som allt för sent inser frågans ordalydelse. Vill du se grejen först, så du vet vad du ger dig in på?

Hahaha, jamen, det går ju BARA att skratta. Jag vet inte hur många gånger han sade att han måste vara en bra kille för att han hette Kalle. Avslutningen, Visst är Kalle ett vackert namn? kändes rätt väntad i sammanhanget. Han hann också säga något om svenskar och eftersom han hade en vag brytning frågade jag var han kom ifrån. I come from an interesting country on an interesting continent. Ja, men var är du ifrån då? An interesting country on an interesting continent! Jamen VAR? An interesting country. Okej då. Jag kommer från Sverige. Mhm, var bodde du innan Sverige? Sverige. Ja, men var är du född då? Borås. Brytningen plockade han upp på djurparken eller?

Ja djävlar. Jag meddelade slutligen att det inte skulle bli något ligga. Då ville han gå hem. Jag sörjde inte länge. Däremot har jag fnissat hela veckan.