Obrukbar

Jaha. Vad ska jag skriva om nu då? Det blir bara svårare och svårare ju längre tiden går. Allt som hänt, alla tankar som behövt vidareutvecklas lägger sig på hög och trasslar ihop sig.

Igår kunde jag inte gå igen. Det började med en enorm trötthet och svaghet i hela kroppen. Strax innan lunch hade jag en läkartid, vilket blev rätt lägligt. Jag har sällan haft några symtom att visa upp just vid besöken. Det hade jag igår. Svårt att hålla balansen, ingen styrka i benen och inga reflexer i knäna. Sjukt. I fötterna hade jag lite reflex, när läkaren hamrade på hälsenan böjdes foten neråt lite. Knäna var däremot helt stumma. Jag tror nye läkaren gissar på MS, han vill remittera mig till neurologen. Jag tror inte att det är neurologiskt. Mina symptom stämmer för väl med den diagnos jag redan har och för illa med MS. Smärtan är inte alls typisk.

Senare på dagen fick jag ringa Rex och be henne hjälpa mig hem efter ett möte. Benen bar knappt alls. Jag stödde min vikt på henne, höll mig krampaktigt uppe med svaga armar på hennes axel. Fick inte med mig fötterna, de släpade mot trottoarstenar och fick mig att snubbla. Vänster ben var lite starkare än höger. Promenaden, som vanligtvis tar cirka sju minuter, tog nu drygt en halvtimme. Människor vi mötte vände sig om, tittade igen och igen med undran och medlidande i blicken. Så ung... CP-skada? Stackars. Väl hemma var jag fullkomligt utmattad och somnade på soffan i tre timmar.

Idag har jag varit öm och stel, värkig ibland. Köpte mat och hämtade medicin, höll på att börja gråta när apoteksväntan närmade sig en halvtimme. Benen värkte ihärdigt och magen kurrade. Skåpen har varit tomma i en vecka, men de senaste dagarna har jag varit för dålig för att handla. Det var jag nog nu också egentligen. Styrkan som bar hem kassarna var viljans, inte armarnas. Vad händer den dag jag inte kan köpa mat åt mig själv? När jag kom hem var jag så arg och ledsen, kastade toapappret, fräste åt Rex och djupandades på hallpallen flera minuter innan jag kunde gå in i köket. Det känns så sjukt, så orättvist, så obegripligt. Att jag kan vara så oförmögen ena sekunden och helt normal nästa. Att jag aldrig vet vad jag ska förvänta mig. Den ständiga oron och rädslan inför vad som komma skall. Förra våren var rullstol ett avlägset skräckscenario. Nu är det en realitet som jag försöker finna vägar runt.

Jag tuggar på tanken att sjukskriva mig i sommar. På måndag får jag träffa en arbetsterapeut och kanske en sjukgymnast. Jag hoppas att de kan hjälpa mig reda ut vilka bidrag jag har rätt till, så att jag kan avgöra om jag har råd med sjukskrivning eller inte.

Tja. Det var kroppsfängelset det. Över till fläckvis muntrare nyheter: Fylle- och mansaktiviteter.

Kommentarer
Postat av: Lyckliga Han

Stackars stackars dig. Jag har så mycket positiv energi just nu att jag hoppas lyckas skicka över lite av den. Skickar kramar av tröst och omtanke och hoppas lite av min energi når dig. Hoppas kunna skicka mer energi någon gång.

Postat av: veggolatte

Om du har ett jobb som du kan sjukskriva dig från så kan du få pengar.. Jag var sjukskriven en hel sommar med lön för två somrar sen. Men det krävs att du har en anställning..

Annars vill jag bara skicka en massa bamsekramar!!! Cyberkärlek till dig!!!

2007-04-20 @ 08:41:54
URL: http://veggolatte.blogg.se/
Postat av: Marcus

Får man säga "Sackars!"? I så fall gör jag det.

2007-04-20 @ 13:54:15
Postat av: Sus

Sänder stor kram.

2007-04-20 @ 23:21:09
Postat av: My

Kan du inte fråga om du kan få en personlig assistent istället? Jag vill ha en ny karriär och då kan jag få laga mat åt dig, supa dig full, kramas OCH få betalt för det!!

Läkaren verkade inge lovande annars eller?

Pussar o kramar.

2007-04-21 @ 20:38:49
Postat av: Tanten

Lyckliga Han:

Kram tillbaka.

veggolatte:

Jag vet fortfarande inte om jag fått sommarjobbet, och det känns lite kymigt att ligga på och tjata, bara för att sjukskriva sig när de äntligen ger mig det... Kanske kan jag studentsjukskriva mig. Jag har hört att man får soc då, utan möten och krångel.
Cyberkärlek tillbaka!

2007-04-22 @ 14:06:28
URL: http://tantens.blogg.se
Postat av: Tanten

Marcus:

Hej! Du är ny va? Roligt! Klart man får säga stackars. Jag tycker rätt synd om mig själv. Kom tillbaka fler gånger!

Sus:

Tack för kramen. Jag ger en tillbaka och hoppas att du inte behöver den av andra skäl än att det är mysigt att kramas. Bloggar du själv?

2007-04-22 @ 14:08:17
URL: http://tantens.blogg.se
Postat av: Tanten

My:

Jag vet inte vad jag ska tro om läkaren. Han gjorde en ordentlig undersökning, det gjorde inte den förra. Att han remitterar mig betyder väl antingen att han vill utreda mig ordentligt, eller att han vill bli av med mig. Vi får se.

Vad gäller personlig assistent... Ja du. Låt oss hoppas att det förblir ett skämt. Och du, min goda My, dig skulle jag aldrig ha råd med. Du är värd långt mer än min plånbok någonsin skulle kunna betala och ämnad för stordåd långt bortom påklädning och mathandling åt handikappon.

2007-04-22 @ 14:12:00
URL: http://tantens.blogg.se
Postat av: Sus

Jag mejlar dig om min "blogg" :0)

2007-04-22 @ 21:22:09
Postat av: Sus

...men det gick ju inte!

2007-04-22 @ 21:27:59
Postat av: Tanten

Sus:

Nää, jag har ingen mailadress knuten till bloggen... Kanske får skapa en? Ge mig lite betänketid.

2007-04-22 @ 22:24:20
URL: http://tantens.blogg.se
Postat av: Sus

Äsch. Jag outar mig. jag finns på siten www.smexit.se/ord som är ett litet dagbokskollektiv i två höghus med ett tjugotal skribenter. Jag är MBF. Kom och läs :0)

2007-04-23 @ 19:56:41
Postat av: Tanten

Sus:

Roligt! Jag kikar in så fort jag bara kan. Puss!

2007-04-24 @ 21:01:35
URL: http://tantens.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback