Tanten

Nu är jag hemma, och inget ligga blev det. Inte heller slagsmål eller dans, vilket var mina andra två alternativ.

Jag har nått nivån av fylla där mina fingertoppar är stumma och tangenterna känns som gummiploppar. Spännande. Skitjobbigt.

Jag vill egentligen inte vara sådan, men... Män är cepen. Och jag ber omedelbart om ursäkt för att jag förolämpar såväl människor med cerebral pares som människor med penis (vilka är det egentligen som inte vill förknippas med vilka?), men jag slänger mig i detta alkolalaläge ledigt med utryck som jag inte vanligtvis vill stå för. Så, män är cepen.

Jag har ikväll hunnit med att bli salivgnuggad på ryggen ("is that a real tattoo?"), förklarad inte lagom men GANSKA snygg, erbjuden sexuell tillfredsställelse av en man som minutrarna innan indignerat förklarade att han var tvåbarnsfar, och ordlöst ignorerad av en gammal folkiskompis som lovat thédrickning. Suck. Om jag åtminstone blev förvånad.

Massuppfitta mig rätt, jag har inga idéer om att människor med penis skulle vara onda av födsel. Jag föredrar att, så långt jag kan, förstå människor som individer mer än kön. Däremot har jag svårartade problem med Rollen. Stereotypen. Hanen. När Stereotypen kommer fram och tar i mig utan att ens presentera sig, när Stereotypen blir lätt upprörd och säger att jag verkligen har "temper" för att jag ber honom sluta ta i mig, då vill jag vråla. Då vill jag slita av mig bröst, fitta och midja, och stå där som en Sann Krigare. Då vill jag mäta styrka, och vinna.

Ikväll fick jag nöja mig med "No. I don't have temper. I have boundaries. It's not the same thing."