Gruff

Grufflig. Jag sitter här mitt i natten och är lite grufflig. Borde sova, borde plugga, borde packa, borde en massa grejer. Har ni tänkt på hur många av mina inlägg som börjar med Borde? Borde sluta med borde.

Knekten och jag konfliktar. Det är obekvämt, det är svajigt. Det är kanske omvälvande. Jag tycker inte om det. Och nu har han läst min blogg. Han har alltid vetat att den finns och han har länge vetat var. Jag har inte förbjudit honom att gå in, utan lagt över valet på honom. Du kommer inte må bra av att läsa. Det är inte en bra idé. Men du måste ta det ansvaret själv. Och nu har han läst. Först sade han att han nog skulle läsa igen. Sedan pratade jag om tolkningsutrymme, frihet, rätt att uttrycka sig. Inskränkning och begränsning. Konsekvenstänkande. Rollövertagande. Nu säger han att han nog inte ska läsa. Jag vet inte. Jag vet bara att jag måste fortsätta låta det här vara min röst, mina ögon på mig själv. Min ärlighetsövning. Jag måste fortsätta låta ansvaret vara hans.

Mycket av det handlar om min helg, mitt sex, vår deal. Vår uppgörelse om att fatta beslut utifrån oss själva och mitt praktiserande av den. Vi har pratat mycket om det på sistone, sedan Dansbögen. Jag har krävt. Jag har sagt att distanserandet, straffandet, måste upphöra. Vi fungerar inte annars. Det är för orättvist. Knekten har sitt utrymme, sina brudar och sin svartsjuka. Jag saknar utrymme, snubbar och svartsjuka. Jag vet att han hatar svartsjukan, men den drabbar likväl mig och det måste upphöra.

Jag ser att jag skriver i staccato. Jag tror jag tänker så just nu också. Jag är egentligen för trött, för sur, för stressad och lite för post-berusad för att blogga klockan 01.47 denna onsdagmorgon, men jag har ett trängande behov av att glipa på locket och pysa ut en gnutta. Imorgon åker jag till Knekten och kommer vara borta från bloggen i ytterligare fem dagar. Redan nu börjar de uttänkta inläggen bli för många, pressen att skriva väl stor. Det har blivit ett Borde.

Jag kan inte låta bli att vara glad att jag inte skrev inlägget om en rosa tandborste i söndags, när jag ville. Eller måndags, när jag hade tid. Jag är lättad att Knekten inte läste det också. Det hade bara blivit för mycket att tröska igenom. Berättelsen om den rosa tandborsten är ändå inte till för hans ögon. Den är till för era. Och den skall skrivas så.

Kommentarer
Postat av: Lyckliga Han

Den där stora frågan om att berätta om bloggen, om någon fått veta. Varför gör man det? Behöver man tänka innan man skriver? Hur blir det då? Vi har en färdig men opublicerade blogg om frågan.

Hoppas allt löser sig även med kraven och svartsjukan.

Postat av: Snaskefar

Jag avundas din förmåga att skriva så utlämnande, osminkat och brutalt. Jag har brottats med tanken att starta ytterligare en blogg för att få skriva av mig det jag vill angående sjukdomar, svek och oförfalskad glädje. Först tänkte jag göra det på den nuvarande bloggen men jag har för många roliga infall så det sabbar stämningen lite, om du tittar på några av de tidigaste inläggen så ser du ett par inlägg som drastiskt bryter mot tonen.

Eftersom folk i min närhet alltid har vetat vem jag är så har de också reagerat på ett sätt som om jag har gjort dem obekväma. Jag ska ju vara clownsminkad "Skratta pajazzo!". Det är väl egentligen bara att sätta igång.

Som sagt, jag är djupt imponerad. Keep on keeping on.

2007-05-09 @ 23:11:06
URL: http://snaskefar.blogg.se
Postat av: veggolatte

Hm... Jobbigt. Jag har vänner som vet att jag bloggar, samt en och annan sängkamrat. Ingen har fått adressen till min blogg. vännerna tjatar inte, men sängkamraterna vill läsa. Men det får dom inte! Jag tror att det kan vara bäst så, jag skriver också osminkat och det är inte alltid kul att höra allt den andra tänker på..
Å andra sidan lever du i en relation. Lite knasigt kan jag tycka att det är, att han blir svartis på andra när han gör samma sak. Men kanske är det bäst för hans egen del att han inte läser? Jag tycker iaf att du gör rätt som låter honom ta det beslutet själv..
Hoppas ni löser det på ett bra sätt! Massor med kramar!!!

2007-05-11 @ 14:39:36
URL: http://veggolatte.blogg.se/
Postat av: Tanten

Lyckliga Han:

Problemet här har inte varit att Knekten vet om bloggen. Problemet är hur han hanterat vetskapen, att han valt att gå in i något han inte vill se.

Jag vägrar censurera mig för läsarna. Då fyller bloggen inte sitt syfte för mig. Och visst, i en del fall betyder det att jag håller mitt skrivande hemligt, anonymt. Min målsättning är ändå att kunna stå för allt jag skriver. Att vara så ärlig i min vardag, att mina tankar inte erbjuder överraskningar.

Det måste vara upp till omgivningen att välja om de vill veta.

2007-05-15 @ 15:29:42
URL: http://tantens.blogg.se
Postat av: Tanten

Snaskefar:

TACK.

Det här är en kommentar som berör. Jag har samma dilemma med människor omkring mig. Ofta vet jag inte om det är min inre upplevelse av att vara en börda, eller om det verkligen är så att mitt viktiga tynger dem.

Jag tycker att du ska skapa en ny blogg, med nya förutsättningar. Länka från den gamla bloggen, och låt dem som läser välja. Vill de inte veta är det bara att stänga sidan. Ansvaret är deras, inte ditt.

Jag vill gärna läsa. Jag vill gärna veta vad du är, mer än rolig.

2007-05-15 @ 15:37:45
URL: http://tantens.blogg.se
Postat av: Tanten

veggolatte:

Jaa, det är ju frågan... Lever jag i en relation? Jag kan inte svara på det själv. Jag skulle vilja säga nej, men det är inte så enkelt. Våra liv löper parallellt, men korsas allt som oftast.

Jag upplever inte att jag har en skyldighet att låta honom läsa, heller inte att skydda honom från det. Jag tycker som du, att det bästa är att han får vara vuxen nog att hantera valet och dess konsekvenser själv.

Svartsjukan ja. Den är en drake. Han slåss mot den så gott han kan, men det räcker inte alltid till. En förändring måste ske. Jag väntar och ser.

2007-05-15 @ 15:44:58
URL: http://tantens.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback