Djävla barriär

Djupt andetag. Pust.

Det är dags.

Jag har liksom aldrig sett bloggen som nedlagd, och av det följer att jag inte heller sett det som att den behöver plockas upp. Innan igår då förstås, när jag upptäckte att
Snaskis tagit bort mig från sin länklista. Jag menar hallå liksom. Jag trodde att jag bara pausade lite. Tydligen har jag lagt ner.

Så vad är det som har hänt då? Svaret på frågan är: Fel fråga. Vad är det som INTE har hänt, är den relevanta. Mamma. Mamma har inte hänt. Visst, jag skrev ett halvdant inlägg i juni, men det har hela tiden känts som att de senaste inlägget skrevs i april förra året. Brevet till mamma. Jag skrev det, jag lade ut det för era ögon, jag skickade det och jag fick inget svar. Och där hakade jag upp mig. Bokstäverna fastnade, bildade en stavelsedamm bakom mammabarriären, men istället för att till slut bli för många och svämma över, nöjde de sig där och blev som en stillsam liten sjö. Trevlig att titta på och så blank att man liksom inte vill krusa ytan för att snegla efter vad som kan simma därunder.

Sedan jag senast skrev har både jag och morfar hunnit med att fylla Viktigt. Morfar valde att fly landet för sin dag och på min fest bjöd jag alla utom mamma. Hon ringde faktiskt på själva dagen. Ett kort samtal där jag fick höra min mammas röst för första gången på över ett och ett halvt år och hon efter grattiset upprepade "ja, det var allt jag ville säga, allt jag hade att säga" några gånger innan hon lade på. I födelsedagspresent hade hon skickat med ett par obegripliga örhängen av ädla stenar och metaller. Egendesignade. Finns bara i två par. Senast i förrgår sade mormor att mamma är så ledsen, så rädd att bli avvisad om hon skulle höra av sig till mig. Well, boo-fuckin-hoo. Fråga mig hur det kändes när jag var hemlös tonåring och inte fick sova i min mammas hus för en vecka, två somrar i rad. Fråga mig hur det kändes när min mamma "inte ville säga att jag ljög, men..." i barnmisshandels-rättegången mot hennes man. Fråga mig hur det känns att min mamma under två år av tystnad inte gjort några försök att upprätta en relation med mig. Fråga mig hur det känns att vara en belastning.

Djävla mamma.

Kommentarer
Postat av: Anna

Välkommen tillbaka

2009-02-20 @ 18:47:11
Postat av: Maria

Äntligen!

Postat av: Tanten

Anna:

Taaack!



Maria:

Eller hur!

2009-03-19 @ 00:39:14
URL: http://tantens.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback