Återvändsgränd

Jag dricker folköl. Helt uppriktigt gör jag det för att mitt liv ska bli lite roligare en stund.

Egentligen, EGENTLIGEN, är livet inte dåligt eller jobbigt på särskilt många sätt alls. Det är bara en sådan där dag, ni vet. Ute faller tungt, snöblandat regn. Det är april men hustaken är vita. Jag har smutsigt hår och tom mage, men är för less för att orka duscha och äta. I veckan jobbar jag fem pass och har två seminarier. Inga böcker är lästa, hemtentafrågorna är fortfarande inte gjorda. Suck. Bara det. Suck.

I fredags fick jag med mig en man hem. Äntligen, skulle man kunna tänka. Men vet ni, för varje man jag gått hem med det senaste halvåret har jag bara blivit mer bitter, mer uppgiven, mer kränkt. Jag HATAR patriarkatet. Jag hatar att så konkret drabbas av det. Jag hatar att inte kunna fly.

Det här var ett välbekant ansikte, men inte mer. Han skall härmed heta Bartendern. Det är sällan jag ens kan föreställa mig att hångla med någon men det här kändes bra. Tryggt. Han ger ett moget, avspänt intryck. Vi kom hem till mig och han mer eller mindre överföll mig. När hans fingrar slet, drog och tryckte sade jag Jag är långsam, jag behöver tid. Han svarade Men du är ju våt.

Ja, jag vet. Där borde jag ha slängt ut honom, naken i påskkylan. Det gjorde jag inte. Däremot stod jag på mig, tog minimalt med skit. Han hanterade min beslutsamhet med att tjata och försöka smyga sig in, smyga av kondomen, överrumpla. När jag sade Jag har ont, var försiktig, körde han på som att mina stämband inte skapade ljud. Jag försökte flytta runt honom, styra, göra om upplevelsen till en som kunde ge något, och han kontrade, höll emot, stretade, vägrade. Pumpade. Till slut sade jag Men låt MIG bestämma en stund! apropå att jag hade ont. Han saktade tempot lite, men inte mer. Han grejade med något, jag blev misstänksam, han hade tagit av kondomen och skulle fortsätta. Jag vägrade. Han tjatade, i oändlighet. Vi avslutade äntligen, jag minns inte ens hur. Men han fick inte komma in oskyddad. Han ville igen, en tredje gång, nästan omedelbart. Jag vägrade. Han tjatade. Jag röt ifrån, säkert fyra gånger i följd, Nej, NEJ, jag sa NEJ! när han försökte pressa sig in ändå. Han krånglade fortfarande, jag sade Jag har ont, jag vill inte.
Men har du ont, varför sade du inte det?
Jag sade ju det.
Ja, jo, i och för sig...

När han äntligen skulle gå hem ville han ha mitt nummer.
Vi connectar så, det är som att vi träffats förut, får jag ringa dig?
Lämna ditt nummer istället. Jag gillar att ha kontroll.
Kan jag skriva det på deklarationen?
Mm, visst.

Nu sitter jag här, och försöker febrilt förstå det parallella universumet som måste vara platsen där mäns sexualitet skapas. Och jag försöker förstå vad mina alternativ är.

Jag önskar att jag kunde bli politisk flata, men det går bara inte. Jag är tråkhetero. Hur gärna jag än vill, går jag inte igång på brudar. Ska jag då gå i celibat, med undantag för Knekten? Då blir jag helt monogam. Vad kommer det göra för ickevaraihopandet? För relationsanarkin? Jag är inte stark nog, inte trygg nog i relationsanarkin för att lita på min förmåga att vara praktiskt monogam men ändå inte tvåsam. Dessutom kommer han fortsätta träffa andra. Jag har ingen vilja att inskränka hans livsutrymme. Vad gör det för balansen i relationen?

Min kåthet, närhetslängtan, kvarstår som ett faktum. Den försvinner inte för att män är farliga, otäcka, kränkande. Kåtheten stympas, handikappas, förvanskas, men den fortsätter finnas. Frustrationen är ett oundvikligt resultat. Mer och mer fokus riktas mot Knekten. Han får en allt större, allt exklusivare del av mitt liv. Tiden då vi inte träffas blir en transportsträcka. Jag är redan på god, dålig, väg dit.

Vad i helvete ska jag göra??

Kommentarer
Postat av: veggolatte

Jag blir så himla arg när jag läser det här!! Vilken otrolig idiot! Och ta av sig kondomen... Jag blir mållös! Och vansinnig!

Du gjorde bra! Heja du, som inte lät honom köra över dig, heja du, som inte hade sex utan kondom! Jag är imponerad av dig!

Jag förstår din frustration oxå.. Behovet av att känna närhet och behovet av sex finns ju där.. Men hur vet man att man inte får med sig en livsfarlig idiot med sig? Jag är lika frågande som du..

Postat av: Mania

Uh jag är mållös. Fy faan vad illa.

Kom till Sthlm så ska jag mata dig med pk-män.

2007-04-08 @ 23:21:42
Postat av: Tanten

veggolatte:

Jag är rätt imponerad av mig med. Och det är tur, annars hade hela upplevelsen bara varit att grina över. Kondomtvånget blir faktiskt lättare av att jag o Knekten har det som deal. Lustigt att det är enklare att vara rädd om andra än sig själv...

Jag tycker det värsta var att han verkligen tog tolkningsföreträde på min kåthet. Och att han försökte låtsas som att han var ridderlig, när han redan skitit i att jag hade ont tidigare.

SVIN.

2007-04-09 @ 02:10:37
URL: http://tantens.blogg.se
Postat av: Tanten

Mania:

Jag läser mitt eget inlägg och inser att det är en recap över i stort sett alla mina ligg det senaste året. Med Knekten som glimrande undantag. Tror till och med att jag återanvänt några beskrivande fraser från andra katastrofer...

Är jag i Sthlm har jag sällan ledig tid för ligga, you know. Även om PK-män låter helt mums. Plocka med dem till min humbla lya?

2007-04-09 @ 02:14:13
URL: http://tantens.blogg.se
Postat av: E

Är tvåsamhet verkligen så hemskt då? Lever själv i det sen 3 år och trivs ypperligt...

2007-04-09 @ 03:49:00
Postat av: Lyckliga Han

Usch. Usch. Usch. Jag tycker verkligen synd om dig. Du ska veta att det finns såna som lyssnar och respekterar också. Som kanske inte alltid kan eller är fantastiska, men som i alla lägen lyssnar. Eller... som var delvis sån för länge sen, men länge sen nu. Lycka till med knekten. Och tvåsamhet är inte hemskt, det är väldigt mysigt.

/Lyckliga han

2007-04-09 @ 10:08:39
URL: http://lyckligaparetskriver.blogspot.com
Postat av: My

Jag har full respekt för att du inte vill vara tvåsam. Och full sympati för att du inte vill bli intvingad i monogami med Knekten. Full förståelse för att du tycker det här är skitsvårt och jobbigt.

Samtidigt känns det som att du blir bättre och bättre på att genomskåda de dåliga männen som dåliga män, och att särskilja det katastrofala sexet från acceptabelt tråksex... ?

Kanske kan det i så fall vara ok att det blir lite sexuellt skyddad verkstad med knekten under en period? Bara för att verkligen bli tillvand på bra, hänsynsfullt och jämställt sex... :-) Så att du aldrig, aldrig får för dig att du ska behöva nöja dig med mindre än så.

Och... Måste det verkligen bli obalans i relationen för att Knekten träffar andra och inte du? Ifall att det nu skulle vara något du själv väljer för en obestämd tid... Att ha så många - eller få - relationer man vill, oberoende av hur många partners den "andre" har, måste väl också vara en utmaning mot tvåsamheten? Annars blir det väl ändå en anpassning till partnern a'la monogami? Eller?

2007-04-09 @ 14:25:03
Postat av: Jojje B

Jadu, killar är konstiga djur. Man börjar undra vart det gick så jäkla fel. Det kanske helt enkelt är så att män konstant lider av blodbrist. Faschinerande.

2007-04-09 @ 20:02:08
URL: http://jojjeb.blogg.se
Postat av: Therrorese

Meh! Du Tanten, du måste akta dig mer för de där som bara tar för sig och inte lyssnar på dig. Du är värd bättre än egokarlar fulla av bajs (för att citera radikal mamma...) Jag känner igen det där med att tiden när man inte ses blir en tranportsträcka...jag är rädd för den känslan. Den betyder oftast att jag trillat dit. Även om jag inte vill och kämpat emot. Är inne på en transportsträcka nu. En tyst sådan...Suck!

2007-04-12 @ 23:06:58
URL: http://therrorese.blogg.se
Postat av: Tanten

E:
Jag respekterar ditt beslut och din livsstil. Så länge du mår bra är det bara att köra på. Varför tvåsamhet är hemskt hoppas jag kunna förtydliga i ett kommande inlägg. Bit på naglarna i förväntan!

2007-04-14 @ 19:18:45
URL: http://tantens.blogg.se
Postat av: Tanten

Lyckliga Han:

Bra om du kan lyssna. Fortsätt med det.

My:

Hum... Du skriver så mycket klokt. Jag måste nog fundera, tugga lite på det du säger, och sedan bemöta det i längre form. Det här är ju de stora frågorna. Och jag hoppas verkligen att jag blir bättre på genomskådandet.

Jojje B:

Nu svarar jag ju i min blogg i alla fall... :D Jag tycker att din kommentar, och mitt svar, tillför till diskussionen. Den vill jag ha här. Och jag har faktiskt utvecklat en fundering kring varför det går så fel, som har lite med blodbristen att göra. Den kommer.

Therrorese:

Längesedan jag såg dig här nu, välkommen tillbaka! Fy fan för transporten. Och fy fan för tystnad. Trilla kan man göra. Oftast kommer man upp igen.

2007-04-14 @ 19:24:41
URL: http://tantens.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback