Den rosa tandborstens öden och äventyr, del 3.

Ja, något ligga blev det ju inte. Såklart. Jag blev hejdlöst besnålad och stod med lång näsa och onödigt tjusigt serverade lökar och tittade på när Glasögonormen lade an på en djävligt het minibrud. Hallå?! Har inte jag TJING här?

I brist på nya liggaberättelser får jag avsluta de gamla: Den rosa tandborsten fick minsann inte vila mycket den där helgen.

På söndagen satt jag, något matt efter all mörkerakrobatik, och brottades med en svårt viktig skoluppgift. Långsamt, långsamt fylldes dokumentet på. Kvällen var tydligt annekterad av universitetet. Vid åttasnåret surrade min mobil. Från Eldsjälen? Det var onekligen inte igår... Eldsjälen hade komponerat ett gruppsms för att tala om att han och ett av hans band befann sig i Staden och att man skulle höra av sig snabbt om man ville stå på gästlista. Jag ville stå på gästlista. Men jag var ju tvungen att skriva viktigheter... Äsch. Piskan är säkert nyttig. Jag svarade Hej, kul, förvånad jag blev, klart jag kommer! När? Han svarade Nio. Jag frågade när han skulle ha mest tid att prata. Han svarade Efter roddningen. Jag meddelade att jag var tvungen att sova tidigt, men kunde komma förbi en snabbis. Och sedan skrev jag så fingrarna sved och geniknölarna fick blåsor. Rad lades till rad och jag lyckades till och med maila iväg arbetet i ganska kasst skick. Den allomfattande prestationsångesten och dess perfektionskrav fick stiga åt sidan för en annan motiverare: Tonårsförälskelsen bara ett par kvarter bort.

Eldsjälen, förstår ni, har en alldeles egen historia. Den involverar hjärta och smärta, tonårslängtan och bekräftelse, svartsjuka, exfickvänner och en och annan psykiatrisk diagnos. Kanske berättar jag hela historien snart. Till dess kan förklaras att Eldsjälen är en viktig karaktär i skådespelet som varit och fortfarande är mitt liv. Han var kanske den första som såg vem jag kunde vara. Kanske den första som ville vara nära min hud, för att han älskade att vara nära mina tankar.

På söndagkvällen vid min dator satt jag givetvis i söndagssmuts. Det är ett frekvent förekommande fenomen, som jag VET att ni också sysselsätter er med. Den totala flykten från vardagens renlighetskrav. Gårdagens smink, nattens fyllerester, senaste två dygnens svett. Man luktar lite kompostartat, har på sig dagisbyxor och hemmatrosor och gillar det i smyg. Inga problem med det. Om inte en tonårskärlek oväntat vill träffas och tiden vägrar låta sig förvandlas till ett gummiband från posten. Så, jag skrev, mailade skiten, kastade mig i duschen, akuttvättade mitt bångstyriga hår, blåste det till oigenkännlighet, slängde på mig en standardkombo och kastade mig ut i aprilregnet. Klockan var halv elva och morgonens seminarie skulle inledas 8.15 pip. Jag hinner, hojtade den lyckliga tidsoptimisten som varit ohotad diktator över såväl sinne som kropp så länge jag haft endera. Väl framme vid stället sprang jag in, stirrade mig vilt omkring, skulle just ringa, när jag läste smset igen. Fel ställe. Nu blev till och med diktatorn lite stressad. Det andra ligger ju faktiskt en bit bort... Jag hoppade på första bästa kollektivtrafik, tjuvåkte ett par hållplatser och kastade mig in genom nästa dörr. Var, var? Så, där, en fin frisyr, ett par leende ögon och en omisskännlig amourbåge. Eldsjälen, i full färd att filma bandet. Vi tog ett bord, pratade lite. Stelt, skumt. Senaste gången vi sågs blev allt fel, beröring blev ånger blev ringar som spreds allt större över vattenytan. Vi har undvikit varandra både av omständigheter och osäkerhet sedan dess. Det blev dags för mig att gå, jag drog ut på det. Ville inte lämna samtalet när det kändes som att det aldrig börjat. Vi satt en stund till. Lite längre efter det. Det blev prat om sovplatser. Om fem stycken i en liten etta. Om var jag bodde nu. Och plötsligt hade min mun bjudit bort halva dubbelsängen. Eldsjälen var snabb att tacka ja till Tantmunnens opraktiska löften. Så var vi på väg till mig, det skulle väntas på arrangörer, det skulle diskuteras mötestider, det skulle flyttas förstärkare. Eldsjälen betalade en taxi och så var vi där. Hemma hos mig. Inte alls en särskilt bra idé. Väl. Nog. Borde man tycka.

I sin stora väska hade Eldsjälen konstigt nog inte packat ned tandborste. I glaset ovanför handfatet stod en rosa som ingen annan behövde just ikväll. Jag frågade om han kanske ville låna..? Okokt, rosa plastborste lämnades över. Jag tänkte på att Dansbögen verkar vara en mycket renlig ung man.

I sängen tog jag min halva och sade att den inre nog var bäst för honom, eftersom jag ju skulle upp tidigt. Lite ställd men mycket beskedlig klättrade han över mig och lade sig under eget täcke. Vi pratade kort, jag lade mina fingrar i hans handflata och försökte somna. Han låg väldigt vaken. Jag slumrade till ljudet av hans spända andning. Vaknade till när han plötsligt drog mig till sitt bröst, höll om mig ganska hårt och fortsatte andas. Jag slumrade igen. Enklast så. Hans hjärtslags snabba styrka hördes ändå. Så vaknade jag igen. Han kysste mig. Som att han fått nog. Jag tvekade, tänkte, vågade inte riktigt. Men kysstes tillbaka. Kyssarna blev djupa. Jag var osäker, lite rädd. Tänkte på Knekten och det kaos som utbröt efter förra gången Eldsjälen gästspelade på min scen. Tänkte också på den roll Eldsjälen spelat. Det manus vi följt.

Eldsjälens händer är mjuka. Hans läppar försiktiga. Minnen, historia, tonåringars kärlekslängtan fyller smekningarna med mening de kanske inte var ämnade att förmedla. Det är en innebörd som skrämmer mig rejält och en värme som är svår att motstå. Rent fysiskt var natten helt igenom bra. Emotionellt... Det är bara för krångligt. Jag känner mig intrasslad i ett allt för gammalt nät och har ingen aning om vilka trådar som är mina, vilka som är hans, vilka som börjar här eller vilka som slutade där. Han är en verkligt fin människa. Det känner jag mig övertygad om. Jag är lika säker på att vi inte känner varandra nu. Att vi manövrerar i strid ström med sandbankarna utritade på förrförra säsongens sjökort. Jag vet inte vad han vill. Kanske bara enkla saker, vänskap, närhet ibland, det sexuella när det blir bra. Jag är rädd att han söker avslut. Jag kan inte ge det nu. Jag kan inte ens ta reda på om jag vill avsluta. Inte nu. Eldsjälen och jag behöver förbli historia, ett tag till. Kanske alltid. Vem vet.

Mitt huvud är fullt av mig och i mitt hjärta låter jag Knekten dansa tango. No vacancies.

Kommentarer
Postat av: Anna

Det sägs att alla människor vandrar omkring med en ouppklarad kärlek i livet. Jag tänker på min när jag läser om din. Den får nog gärna förbli ouppklarad.
Bitterljuvt så det förslår.

2007-05-26 @ 02:13:42
Postat av: Tanten

Anna:
Jag vill naturligtvis veta om din!
Och visst är Eldsjälen ouppklarad. Och visst har det varit bittert. Och visst har det varit ljuvt. Kärlek... Vem vet. Kram.

Postat av: Mania

Oh sweetie.
Du vet vem jag tänker på när jag läser det här.
Jävla män från det där landet.
Allt jag har att säga om ens livs kärlek - unfortunately it aint over until the fat imam sings.

2007-05-26 @ 03:30:33
Postat av: Snäckan

Ouppklarade kärlekar. Not nice.
Eftersom jag är en riktig feg jävel (och jävligt paranoid på köpet) så har jag gett min bästa vän uppdraget att hälsa mitt ex förlåt för all smärta jag har orsakat, ifall jag händelsevis skulle råka dö utan att ha framfört detta alltså. Det lutar åt att hon får ta på sig det stora ansvaret för att förlåtet framförs, jag lär med stor sannolikhet dö med ouppklarad kärlek. Blir ändå lite smått avundsjuk på människor som fortfarande kan träffa sina ex och ha någon slags "kompisrelation". Då kanske inte saknaden blir lika påtaglig?
Du får berätta mer om Eldsjälen..
(Det var nog ren slump att jag hittade hit, och du skriver på ett väldigt fängslande sätt så jag är här för att stanna)

2007-05-26 @ 19:13:30
Postat av: veggolatte

Åhh! Det där lät underbart och fängslande och.. farligt. Dom är inte helt lätta att handskas med, dom där männen som lämnar en liten bit av sig själva långt där ini hjärtsjälen hos oss, innan dom drar vidare.. Bitterljuvt är ordet.

2007-05-26 @ 19:53:47
URL: http://veggolatte.blogg.se/
Postat av: Radikal mamma

Jag ääälskar berättelsen om den rosa tandborstens öden och äventyr. Jag har ju också en rosa tandborste som jag en gång tilldelade Trummisen, men som jag numer använder själv när jag är på vift. Det är ju inte alla knullmänniskor som hinner koka knulltandborsten så därför har jag en egen.
Jag funderade faktiskt på min tandborste som lämnat i paradvåningen. Innehåller den forfarande bara min och Skjortans munsnusk eller har den fått göra ren truten på andra gäster också?

2007-05-28 @ 21:15:27
URL: http://radikalmamma.blogg.se
Postat av: Maria

Ååh, jag saknar dig varje dag när du inte skriver något nytt, ju. Puss.

2007-05-29 @ 22:13:32
URL: http://trumpetissa.blogspot.com
Postat av: Snaskefar

Hörru! Nu får det börja hända saker. Lägg in ett inlägg, jag blir rörd varje gång du gör det.

2007-06-07 @ 21:11:39
URL: http://snaskefar.blogg.se
Postat av: Sus

Saknar också dina uppdateringar och undrar hur det går med allt!

2007-06-09 @ 13:13:24
Postat av: veggolatte

Hallå? Var har du tagit vägen? Saknar att läsa om dina äventyr och funderingar...:0)

2007-06-17 @ 15:57:57
URL: http://veggolatte.blogg.se/
Postat av: Tanten

Det är så många kommentarer, så mycket att svara på... Jag började ju skriva ett inlägg som skulle vara svar på det mesta. Kanske skriver jag färdigt det snart.
Mania, Snäckan, Veggolatte:
Det är inte en berättelse om Den Stora Kärleken. Det är jag säker på. Det är snarare trassligt och urgammalt.
Snäckan:
Jag har försökt ha vänskapsrelationer med exen. Det funkar hyfsat, tills den ena vill gå tillbaka, den andre träffar någon annan, den första vill tala ut om gammal skit, den andra skyller på den första. Och så vidare. Idag har jag en distanserad relation till ett ex, ingen alls till de andra.
Jag är väldigt glad att du hittade hit! Hoppas du stannat kvar, trots min långa frånvaro...
Radikal mamma:
Nu har den rosa tandborsten fått jobba lite igen, både här och där... Din tandborste finns naturligtvis kvar, helt oförpestad av knullkaries.
Maria:
Du är en sådan sötsnut! Jag läste igenom allt det jag missat på din blogg när jag kom hem. Du ska fortsätta skriva. Du kommer göra mästerverk. Finurliga, avklädda, bråddjupa tramsmästerverk.
Snaskefar:
Jag hoppas jag lyckades vidröra något nu..?
Sus:
Jag ska skärpa till mig, heder och samvete. Jag vill ju faktiskt skriva.
Veggolatte, igen:
Jag tog en sväng förbi medelhavet bara. Nu ska jag inte försumma dig mer.
PUSS!

2007-06-20 @ 15:41:33
URL: http://tantens.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback