Tanten

Igår skulle jag träffa mina två favoritklassisar och prata hemtenta. Diskutera oss igenom frågorna, lära oss lite av varandra. 

Frk. Blick ringde sekundrarna efter att larmet väckt mig och undrade om vi skulle ta sällskap till Valianta. Jag svarade ja, och genomförde två msnkonversationer samtidigt som jag, hoppandes på ett ben iförd behå och en strumpa, försökte kränga på mig de andra plaggen på de minutrar det skulle ta Frk. Blick att komma hit. Hon är inte en kvinna som längtar efter att få ett par nakna lökar i fejset vid dörrpåringning, oavsett hur tjusiga dessa må vara. Sagt och gjort, jag öppnade dörren med tröjan på, bak och fram.

Väl hos Valianta kelades det med katter, fikades hembakt drömrulle med barockt mycket smörkräm och pratades hemtentafråga. I singular. När vi tittat lite snabbt på den första frågan, gled vi osökt in på min blogg, nyheter från klassen och vänner och bekanta som agerat på ett eller annat intressant vis. Vad som skulle bli lite hemtentauppvärmning blev en helt underbar sejour av omvärldsanalyserande, intern beundran och nachosfrosseri. Det slutade med att vi satt vid Frk. Blicks matsalsbord, drack upp två och en halv flaska vin, ältade våra mammor och blev utslängda av Texas, som var för trött för utdraget morsasnyft.

Jag och Valianta vinglade mot närmsta hållplats, fick godnatt-och-kram-sms från Frk. Blick innan vi ens kommit dit, och när Valianta hoppade av hos sig förklarade jag att hon är fantastiskt bra och fick en slängkyss tillbaka.

Gud vad jag gillar de här brudarna. Jag ser upp till dem, imponeras av dem, de utmanar och bekräftar mig, alltid. De är varma, sylvassa, intelligenta, roliga, bitska, varsamma. Två vackra själar.

Ni förbättrar mitt liv.