Tanten -

Fantastiska Trumpetissa

Appropå tidigare utgjutelser.

Trumpetissa allittererar som ingen annan.

Högeligen relevant i dessa vårens tider.

2008-02-19 @ 19:24:20 Permalink Knullandet Kommentarer (0) Trackbacks ()

Minnesvärt

Nu är jag nästan frisk och har samlat på mig så mycket att skriva om att jag inte ens vet vilket humör jag borde försätta mig i för att börja. Fnissigt skandalös? Lättsamt ironisk? Svårmodigt allvarlig?

Förra helgen var jag, som många av er vet, hos Radikala mamman för att få mig en hederlig skandalhelg till livs. I sin hemstad kan man aldrig riktigt leva ut sitt fulla skandalpotential. Skulle man någon enstaka gång lyckas är det sällan med flit, eller särskilt skoj. I Radikala staden är det dock hejdlöst latjo. Jag och Rex förärade SJs överdrivet dyra och likaledes obekväma säten närkontakt med våra välskapta rumpor, med bagagehyllorna ovanför oss dignande av allhelgonakostymer, fulsprit och hångelutstyrslar. På stationen stod inte bara Radikala mamman med armarna utbredda och léendet från örsnibb till örsnibb, utan även Mania, utstyrd i en fantastisk mössa som förlänade hennes nätta uppenbarelse starka drag av kattleksak. I Palatset blev det snabbt dags för utgång. Jag gled i en stekhet liten 50talsstass med klarröda accenter och höll på att bli upphånglad av min egen spegelbild. Glas tömdes, mål bestämdes och som en liten och alldeles fulländad tornado nedsteg vi på Herbariet. Jag blev så snabbt uppfångad av en späd rock'n'rollhjälte, att jag inte ens hann se Mania bli limbohånglad av en för alla i sällskapet okänd rutig skjorta. Rock'n'rollhjälten ville tala med mig om livets stora frågor, se mig djupt i ögonen, bjuda mig på sprit och ta in mig på hotell. Jag var tjäntsvillig med ögon, öron och djupsinnigheter en god stund, men sedan fick det räcka. Det stod ju faktiskt en hel klunga härliga brudar där, bara för mig. Och en rätt härlig snubbe också. Vi skall kalla honom Hårdrock.

Vid något tillfälle under kvällen spelades The Pointer Sisters gamla dänga, I'm so excited. Den passade stämningen utmärkt, men fick ännu skönare dimensioner av Hårdrocks lyckliga ylande. Den här har jag haft våfflat hår till, nu dansar vi! Hårdrock släpade kärleksfullt omilt upp mig på dansgolvet och jag lyckades nappa Mania med mig i farten. Hårdrock svingade sitt långa hår i varje berusat ansikte, jag trutade med illröda munnen i min bästa dansmin och Mania backade in hela vårt sällskap i mitten av en mansklunga. Hon flög runt golvet, slet tag i kragar, tryckte upp näsan i stubbiga fejs och var helt enkelt Mania. Jag bara skrattade och dansade lycklig under Hårdrocks propellrande svall.

Jag minns att jag visade ena skinkan för ett förvånat par som ställt en vänlig fråga och det förtjusta grabbgänget i hörnet bakom dem, jag minns att jag sade till bartendern att jag ville ligga med honom och skrattade mig därifrån när han stammande sökte distraktion hos sin kollega, och jag minns att rock'n'rollhjälten hela tiden fanns som en flyttbar kuliss i närheten. Jag minns en vilt glad kväll, jag minns vackra ansikten, allt för angelägna män och helt fantastiska kvinnor. Jag minns att alltihop slutade med min hand på Radikala mammans arm, ansikte mot ansikte i hennes breda säng.

Dagen efter var huvudvärken av det slaget som får en att ducka för den himmelska vreden. Jag stapplade, dubbelvikt gnällande, ut i köket efter vatten och planterade mig sedan i soffan under en filt. Jag, Rex och Radikala mamman fnissade, stalkade gamla ligg på nätet, spelade musik och älskade varandra alldeles perfekt mycket för en bakislördag. På kvällen kom kostymerna på, spriten fram och gästerna till bordet. Min bakfylla ville fortfarande inte låta orden flyta, så jag tog en extra drink, för att hjälpa till lite. Och en till, för att vara på den säkra sidan. På nattklubben hamnade jag under en bänk med både flytande ord och flytande synfält. Brudarna satte sig runt om, hånglade oss alla glada och sedan var det bara att rocka vidare i natten. Där fanns Skäggiga äcklon, där fanns en massa bröst som jag bara var tvungen att be att få klämma på, där fanns dräktdelar som inte ville sitta på plats. Där fanns gamla kändisar som skulle hälsas på, där fanns kameror att posera för. Och mest av allt fanns där händer. Överallt, händer. Det slets, drogs, klämdes och nöps. Runt omkring, anonyma ansikten utan någon antydan om huruvida de hörde ihop med näven som just tagit ett stadigt tag om mitt bröst eller gett mig blåmärken på skinkan. Jag, som vanligtvis tycker att örfil och rumpnyp hänger ihop som tit for tat, blev helt förvirrad och uppgiven. Det var bara för mycket. Precis som promillehalten.

Det kan ha varit i mitten av kvällen som en otäcksminkad kostymman dök upp och bad om ett foto. Jag och Mania poserade in caracter, han tackade och ställde någon fråga och ett helt klockspel ringde i bakhuvudet. Munnen, rösten... Vad heter du? Det är ju jag, Tanten! Du var min milleniedate! Vi skrattade, pratade och han var både trevlig och snygg. Men alla klockorna ville inte sluta ringa. Det var ju något, det var något mer... Milleniemannen mindes att vi haft trevligt. Det mindes jag med. Milleniemannen mindes att jag skällt på honom för något. Det mindes jag inte. Milleniemannen mindes att det var om något oviktigt. Det mindes jag inte heller. Jag mindes något viktigt. Något fel. Men inte vad.

Efter diverse förväxlingar, ordväxlingar och spårväxlingar skulle det hemåt gås. Men var? Mania skrek om problem, jag röt om inga problem, Radikala mamman ville ha efterfest och Rex var borta. I kön till garderoben tappade jag bort såväl brudar som humör men när jag kom ut stod Milleniemannen kvar. Jag vill inte gå på efterfest, sade han. Inte jag heller, jag ville bara få med dig hem, svarade jag. Han förklarade att jag fick följa med honom, men utan löften. Och mitt i det vaga klockringandet var det ett erbjudande jag var nöjd med.

Hemma hos honom, med bortgnuggat smink, var vi båda fortfarande snygga och skittrevliga. I hans säng fanns alla möjliga löften att infria. Det var skönt, det var kul, det var... fortfarande något fel. Jag sov gott på hans arm, vi hade sex en tredje gång, vi pratade länge och jag hade inte bråttom därifrån. Men fel var det. När han ville ha mitt nummer blev jag lättad att hans batterier var döda. Jag tog hans. Jag gick ut i den solstrålande, kristallbitande senhöstdagen, tog in vattenblänk och skrytbyggen och mådde bra. Vandrade genom Radikala staden på lätta, glada fötter. Och funderade hela vägen hem till Radikala mamman på vad det kunde vara som var så fel.

Var det hans dumliberala åsikter? Var det att han ville förklara det som jag så tydligt kunde bättre? Var det hans sockerklistriga röst under akten? Jag vet inte. Jag har legat med otrevligare, hårdhäntare, dummare, men det har sällan känts så fel. Vad hände kring millenieskiftet? Har Y2K-viruset raderat livsviktig, livsfarlig information eller är det som ligger kvar och skaver bara en harmlös trackingcookie?

I Palatsets hjärta satt brudar på varje ledig yta, bakfulla, trötta, rufsigt fnissande. Skvallret lades på bordet, bit för bit, som krusidulliga, glittriga presenter från bijouteridisken. När skymningen svartnat och gatorna glittrade frostigt tomma satt vi fortfarande i soffan, alla fyra hoptrasslade under två filtar. Allt vi pratade om var så viktigt. Allt vi lyssnade till var så stort. Allt vi tänkte var blänkande nytt, hopsmitt av de insikter och erfarenheter de andra hunnit göra. Tåget som skulle ta mig och Rex hem fick åka med oväntat lediga platser, för soffan gick bara inte att lämna. Vi skrattade ju så mycket åt Radikala mammans Anna Skipper-imitation och det fantastiska nya programmet Du är vad du knullar, med veckans intag av nakna män på bordet bredvid kannorna med sperma och strikt flatdiet i åtta veckor.

Till slut hade Radikala mamman tagit av sig strumporna så att ögonlocken föll ihop, Manias föräldrar ringt och längtat efter henne tre gånger och jag och Rex blandat fnissningarna med så många gäspningar att det inte gick att avstyra längre. Läggdags. Uppbrottsdags. Hejdådags. Slut på varma, vackra brudsnack som känns lika enkla och livsviktiga som syre.

Dagen efter åkte jag och Rex hem och lämnade Radikala mamman på en perong alldeles för långt bort. På nästa perong stod Knekten, med sina mjuka läppar och älskade kattögon.

Allt det vackraste, är det jag har.

2007-11-11 @ 22:21:58 Permalink Knullandet Kommentarer (2) Trackbacks ()

Weekend of debauchery

Ja djävlar.

Den här helgen har varit något sanslös. På fredagen var det festlig middag med någon form av skolanknytning som jag inte hade helt klar för mig innan jag gick dit. Dit gick jag i alla fall, med förhoppning om lite nätverkande och gratis sprit. Nätverkandet blev det inte så farligt mycket med och spriten var förvisso gratis men snålt tilltagen. Ett ynka glas vin fick jag mig till livs innan plånboken skulle fram och sedan var dropparna svindyra . Maten var dock alldeles strålande och sällskapet var trevligt. Efter några halvhjärtade försök till stuffande på Slaktavfallsmarknaden, dit sällskapet slussats efter avslutat kaffemingel, åkte jag hem för att undersöka om ett klädbyte kunde lätta upp stämningen. Jag hann dock inte mer än trampa igång cykeln och snegla på klockan för att inse att jag faktiskt var alldeles för hopplöst skittrött för några som helst hemifrånaktiviteter.

Så jag började fundera över lämpliga hemmaaktiviteter istället. Glasögonmannen visade sig finnas nerbäddad på en föräldrasoffa i Dialektlandskapet, så det blev det inget med. Mycket synd. Eftersom jag fått smak för sällskap slängde jag iväg en skedförfrågan till Lång. Svaret lät vänta på sig, men vid tresnåret trillade en gänglig yngling ner i Tant-jättesängen, pladdrade lite om identitetsproblematik och gick föredömligt snabbt över till att infria givna löften. Eftersom jag inte riktigt hann ända fram till mållinjen blev det en orolig natt, fylld av våta drömmar och klängiga uppvaknanden. När det äntligen blivit tillräckligt ljust ute för att rättfärdiga lite morgonkåtma kastade jag mig över Lång som en virvelvind av lustfylld frustration, men blev blåst på målgången igen. Som tur var ville Lång låna duschen. På tio minuter hinner man både starta, få igång flåset, spurta och kasta sig i mål. Med tillräckligt mycket marginal för att anlägga ett sömnigt oskyldigt anlete lagom tills besökaren kommer tillbaka in i rummet.

För att undvika eventuella gemensamma frukostaktiviteter provade jag en ny strategi: Vara för trött för att kliva ur sängen. Efter diverse obesvarade hintar om hunger och rastlöshet gjorde Långs bakisångest äntligen slag i saken och drev ut honom ur lägenheten. Nöjt skuttade jag ur sängen och drällde omkring i skitig morgonrock och flottigt knullrufs tills diverse internethaverier och modemhämtningar drev även mig ur lägenheten.

Framåt kvällningen kändes det som att jag behövde en kalaspartner för att fullända lördagen. På msn jagade jag reda på Hårfager som inte alls var sugen men vars sambo, Vakt, tyckte att ett studiebesök på Rock'n'roll Highschool lät riktigt spännande. Vi gled dit, old people stylee, innan de började ta inträde och söp oss fulla på Happy Hour-priser. Det har visat sig vara en närmast bergsäker strategi för en finfin kväll. Man hinner hugga sittplats, pissa revir på hela stället och spana in de andra oldiesarna innan fyllan fördunklar både syn och omdöme. När småkidsen sedan rasar in i drivor känns det ändå som att man äger stället och även om man köper sista drinken sekunden innan snålpriset slutat gälla (vanligtvis vid elva) har man hunnit tanka upp så duktigt att man kan surfa på ruset hela kvällen. Det vill säga, till ett, när man börjar gäspa okontrollerat och muttra indignerat över att ungdomen knuffas så väldigt på dansgolvet nu för tiden.

I vilket fall. Tydligen hade jag gjort något rätt med utstyrseln, för jag har sällan blivit så inspanad. Vakt, jag och Hårfager satt på ena sidan baren och underhöll oss med mina knullskrönor och Vakts chockerade ansiktsuttryck, under ett stadigt inmundigande av drinkar och shots. På andra sidan baren stod ett par-tre män i lämpligt utförande och ålder för en tant på rövarstråt. Särskilt en av dem fångade min uppmärksamhet. Eftersom jag lider av en oturlig kombination av skumögdhet och fåfänga var jag inte helt säker på hur han faktiskt såg ut, men upprepade sneglingar gav ändå samma intryck. Sjukt het. På väg till toaletten passade jag på att få mig en närsyntare upplevelse. Jajamensanserru. Det här var en skönhet i världsklass. En pech-ba-OUÄJ, för att uttrycka sig lite tydligare. Spanandet fortsattes, även om responsen verkade lite svag.

Efter en stund kände sig Vakt färdig med studiebesökandet och lämnade mig och Hårfager åt våra öden, det vill säga dans, fylla och män. Efter en runda på dansgolven, med obligatorisk pojkspolingsjucksduckning, återvände vi till vårt väl inpinkade barrevir. Hårfager armbågade till mig, sneglade över min axel, och där stod han, Skönheten. Eftersom jag varit på väg fram i säkert en timme, hade jag öppningsfrasen färdigpaketerad på tungspetsen. Den skulle vara av den okreativa men hard hitting varianten: Jag har funderat på en sak en stund nu. Är du bra på att hångla? Jag vänder mig om, skakar hand och säger Jag har en fråga som jag har velat ställa en stund. Entré kompis i keps, Med Ett Uppdrag. Det här är en skitbra kille, det ska du veta! Han tycker att du är ashet!

Det visade sig vara ett ganska lyckosamt avbrott, även om det just då kändes rätt pinsamt med kepsens höhö-iga hopfixningsansträngningar. Skönheten var en skönhet av den speciella sorten vi alla känner till: Snyggast med käften stängd. Jag hoppas fortfarande att en del av flabbandet och ööh-andet kan hänföras till nerver, men uttrycket Inte det skarpaste redskapet i redskapsskjulet har sällan varit så otillräckligt. Så, vad göra? Han var tillräckligt vacker för att distrahera från säkert hälften av korkadheterna och hans sällskap var rätt trevligt. Så jag hängde kvar ett tag. Försökte fråga om saker. Fick veta att han hatade frågor. Fick veta att han var rik som ett troll. Och att han var absurt känslig kring ämnet pengar. Fick frågan om jag ville åka till Amsterdam samma natt. Blev inbjuden på sjutton efterfester. Blev erbjuden olika alkoholsorter i ett bedövande tempo. Tittade på när Hårfager blev nedsupen med hjälp av en av de starkare sorterna.

Rätt som det var fick jag syn på Tonåringen, en gammal nedläggning som fick mig att rodna kraftigt när han dagen efter svarade på frågan om hur gammal han var. Jag vinkade glatt och följde honom med blicken till hans sällskap, som visade sig innehålla ett annat välkänt ansikte: Gossen. Ni som känner min vapendragare Rex tillräckligt väl för att ta del av hennes hemligheter känner igen namnet. Gossen är skojig, drygare än de namnkunnigaste av handdiskmedel och lillebror till en gammal god vän, Lingonben. Just lillebrorskapet är mycket relevant i alla historier om Gossen, till hans stora förtret. Jag såg i alla fall ytterligare ett tillfälle att distraheras från Skönhetens okloka ovilja att låta munnen tiga still och gick bort för att kramas glatt och utgjuta mig om oturligheten i de vackras mer påfallande brister. Gossens svar på min klagan var omöjligt att missförstå. Du kunde ju gå hem med en snygg och smart lillebror till en kompis istället.

Jag tappade hakan, rodnade, stammade och kände mig som ett fån. När Gossen var sexton hade vi ett första sammanträffande i en soffa på en midsommarfest, där avslöjandet av Gossens knappa byxmyndighet raskt omintetgjorde de långt framskridna planerna på hångel. Sedan dess har han för mig förblivit sexton i alla sexualiserade avseenden. Det har helt enkelt varit otänkbart. När jag förklarade min fullkomliga överraskning inför denna nya vändning i kvällens drama, påminde mig Gossen om att vi minsann bestämt att vi skulle gå hem ihop förra gången vi sågs på Rock'n'roll Highschool. Rodnaden, stammandet och hakslappheten tog sats med ny energi. Men inte har väl jag... Jo men visst. Ni mina kära läsare vet ju vilken kväll det var. Det var kvällen när jag smsade Glasögonmannen efter sommaruppehållet och Lång deklarerade att han var skyldig mig a whole lot'a tounge. Full som en alika hade jag uppenbarligen spridit min kärlek som en bottentrål, uppfångandes allt i dess väg.

Jag och Gossen fick inte mycket vettigt sagt innan jag gick tillbaka till barreviret för att leta efter Hårfager, men ett alternativt slut på kvällen började ta form i mitt sinne. Ett där Skönheten gick på efterfest med kepskompisen och ööh-ade och höhö-ade utan mig. Ett där Gossen plötsligt växte upp och blev man. Inte långt efter detta insåg Hårfager sina begränsningar och raglade hem. Jag blev kvar i ett mycket stimulerande samtal med Skönhetens polare, samtidigt som jag i bakhuvudet försökte forma någon typ av plan. Skönheten hängde i krokarna och teg barmhärtigt nog. Gossen dök upp och försvann igen. Till slut bestämde jag mig för att säga adjö till Skönheten, säga... någonting till Gossen på vägen ut och gå hem. Genom att inte tänka den tanken färdigt låtsades jag att jag minsann inte alls bestämt mig för om jag ville hångla med Lingonbens lilla lillebror eller inte. Så jag gick fram till Skönheten och sade Hejdå. Då frågade han om jag ville ha taxi hem. Jag sade att jag hade cykel. Han frågade om jag ville att han skulle följa mig. Jag blev ställd och tog över ööh-andet. Ja?

Så gick vi ut ihop och Gossen såg jag inte till. Hemvägen blev en intressant studie i hur snabbt min vanligen så elokventa uttrycksstil kan regrediera till gälla läten ackompanjerade av lätt höjda ögonbryn och halvöppen mun. Jag var allt annat än övertygad om att det här hemsläpet var en bra idé. Väl hemma tjatades det om sprit, varpå jag ljög att barskåpet var tomt. En efterfest på tu man hand med snygg som ett spån var inte vad jag längtade efter. När tandborstning och ansiktstvättning var gjord kom jag ut till denna märkligt vackra man, bytte ett par ord och blev upphånglad. Och gud hör bön.

Han må inte kunna föra en konversation, men hångla, se det kan han. Och allt annat som tillhör ämnesområdet. I min umgängeskrets går den här speciella begåvningen under benämningen The Magic Touch. Ni vet när ni har upplevt det. Natten och morgonen var av sällsynt trevligt slag. När Skönheten gick lämnade han inte bara sitt nummer, utan hela mobilen. Återlämning ska ske under veckan och jag rådbråkar min hjärna för att hitta lösningen på detta delikata problem. När man hittar så bra ligga låter man det inte komma undan i första taget. Men orkar jag snacka mig fram till första kyssen? Eller bör jag låta den vackra munnen förbli helt och hållet stängd?

2007-10-14 @ 20:45:31 Permalink Knullandet Kommentarer (13) Trackbacks ()

Nyttan av Snacket

Lördag den 6e oktober. Tanten är i rätt fin form. Lite bakis, lite seg, men i fin form.

Igår hade jag inga särskilda planer, annat än att supa bort några av veckans ångestar (förtydligas inom kort, förf. anm.). Jag och Frk. Blick hade planerat en debriefing-fika som såg ut att kunna mynna ut i både öl och vin, vilket mycket riktigt också blev fallet. Medan jag stod med kajal och spegelmin och Frk. Blick hade locktången stadigt intrasslad i svallet ringde hennes kära Texas på porttelefonen och slog sig ner i köket med ett urval av alkoholhaltiga drycker och stora skratt. Det blev en fnissig, allvarlig och viktig kökssession som efterlämnade tomburkar, urdruckna jägerglas och ett Bergmancitat på väggen. Vid tiosnåret skickade överförfriskade fingrar iväg ett sms till en gammal kändis. Det finns nämmeligen ett och annat som inte har förklarats här på bloggen. Glasögonmannen är återigen högaktuell.

Det såg ju ut som att historian om glasögonen och pirret skulle få ett snöpligt slut i början av sommaren. Tanten, som vanligtvis är en kungsfiskare av rang, slängde iväg ett sms en onsdag natt, trots att hon redan låg ute med ett obesvarat. Onsdagssmset besvarades inte heller och jag beslutade mig för ännu en nedläggning av det tråkiga slaget. Ett tag senare fick jag tillbaka min egen usla mobil efter att Tre kissat på mig i alldeles för många veckor (ja Snaskefar, även i detta ämne tycker jag precis som du) och gjorde en rutinmässig koll av lite nummer som jag varit utan under lagningen. Det visade sig då att den sifferkombination jag flinkt fiskat fram på eniro för att kunna ligga ute med mer sms än jag borde inte var densamma som den jag hade sparad på minneskortet. Jubel och gamman. Och ett nytt sms till Glasögonmannen, på rätt mobilnummer.

Den här gången fick jag svar ganska omgående, av precis det vaga och oflirtiga slaget som jag kommit att vänta mig av den glasögonbeprydde hetnaden. Eftersom jag starkt upplevde att den smaskigt heta gröten raskt skulle svalna till oätlighet till och med för två så försiktiga katter som dessa om ingen tog tag i saker och ting, skickade jag ett svar med en hångelförfrågan. Glasögonmannen svarade att mys vore trevligt, men att han inte ville ligga. Var Tanten intresserad ändå? Det vet du ju. Ses hos mig om en timme?

Sagt och gjort. Jag lämnade Rock'n'roll Highschool och Långs utfästelser om orala aktiviteter och vandrade hem. Glasögonmannen var lika het som sist och jag var roligare än någonsin. Vi tramsade runt i köket, fnissade i soffan och till slut plockades den rosa tandborsten fram. I sängen pussades vi försiktigt, hånglade hett och bröt mot Glasögonmannens principer. Efteråt kändes det helt plötsligt som att det var läge. Så jag gjorde det. Jag tog Snacket.

Jag sade helt enkelt till honom att jag gillar honom men att jag inte förväntar mig något av honom. Att han känns så väldigt skotträdd. Han undrade vad jag menade. Tänkte. Och höll med. Det blev ett bra prat. Jag ansträngde mig för att sätta de rätta orden på mina tankar. Det kändes som att han gjorde detsamma, om än sparsammare. Innan vi skulle somna frågade jag hur han skulle reagera nästa gång han fick ett sms. Han sade att det berodde på när det kom. Jag skrattade och sade att det inte skulle bli nästa dag.

På morgonen sade vi bara Hejdå, inget Vi ses. Jag somnade om, brett leende. Lördagen förflöt, trevande förfrågningar om kalas besvarades nekande från alla fronter och jag parkerade mig framför TVn med chips och dip. Som vanligt spenderade jag sista stunden innan sovdags vid datorn. Telefonen surrade till. Och hör och häpna god vänner, det var Glasögonmannen.

Hej o tack för igår!
Jag är hemma efter
liten utgång. Hade
knåpat ihop ett sms
t dig, men fegade ur.
Tänkte att du nog
sov o att jag
behöver göra
detsamma. Hoppas
du haft en sån där
bra dag! Kram

Tanthjärtat gjorde en stilla piruett medan det kontemplerade betydelsen av att han, trots sin uttryckta oro, skickade en ihopsovningsönskan redan natten efter. Jag svarade något om att det var synd på urfegningen, att jag sällan somnade innan två om jag inte var tvungen och att han visste var jag fanns om han ångrade sig. Två veckor av diverse aktiviteter (underbara, njutningsbräddade Knekttimmar) passerade innan nästa smsväxling förorsakade samsömn. Imorse vaknade jag bredvid Glasögon(lösa)mannen en gång till. Inte heller den här gången sade vi att vi skulle ses igen. Men det ska vi.

Tänk vad ett gott Snack kan göra.

2007-10-09 @ 18:15:36 Permalink Knullandet Kommentarer (6) Trackbacks ()

Lång, igen

Som sagt: Lång har lagt upp sig själv igen. På något vis lyckades vi kontakta varandra en gång till, jag tror det var efter ännu en tråkig fest med tidig hemgång, och Lång kom hit. Snubblade in, fnissade med hela kroppen och deklarerade Jag är JÄTTEFULL Tanten!! i en teaterviskning. Vi hade lovat varandra att bara sova. Jag hade ju snusat i flera timmar redan och han var alldeles för dragen för att få upp så mycket som ett lillfinger. Trodde jag. Så vi skedade. Och skruvade lite på oss. Och något pockade välbekant.

Det blev en intressant stund. Lång är uppfinningsrik även under fyllekoma. Inget penetrerande, mest fixig parallellslalom, och efter att han avslutat med fanfar och salut välte han bakåt med benen vikta under sig...

...och somnade. Fötterna krånglade han ut på automatik efter en stund och placerade på huvudkudden, bredvid mitt ansikte. Sedan rörde han inte överhuvudtaget på sig på sju timmar. Själv avslutade jag något smygigare och för egen maskin och spenderade natten med att försöka baxa bort fötterna någon millimeter, vilket visade sig fullkomligt lönlöst. I gryningen klättrade jag över honom och lade mig på insidan. När han vaknade konstaterade han överraskat Skavfötters? Varför då? och jag frågade om han verkligen ville veta. Stora ögon, rekonstruktion och fniss följde. Sedan en re-match av fin kvalité.

Som jag tidigare konstaterat behöver man inga ursäkter för att skynda sig härifrån på morgonen. Tvärtom är jag rätt nöjd med ett tidigt ajöss och dagen fri till utbyte av skvaller med Rexar och Radikala mammor. Ofta behöver man dessutom både sova en stund och hasa runt i slackerpants och gammal svett utan Den Manliga Blicken fäst vid hängröven. Lång är dock av ett chivalereskt släkte och har inte det minsta bråttom att tacka för sig. Han vill sitta i soffan, tassa runt och titta i rummen, läsa artiklarna på kylskåpet och helst diskutera livet över frukost. Jag är något ovan och blir lite stressad av detta beteende. Vi frukostade i alla fall på ett café, där allt kändes mycket bättre. Neutral ground. Det gick faktiskt så bra att vi berättade halvhemlisar och debatterade trygghet och relationer i flera timmar. Lång är en fin kille. Lite för traditionell för min smak bara.

När jag tog en svängom på Rock'n'roll Highschool senast råkade jag springa på honom igen. Lika fnissigt full och väldigt förtjust över min närvaro. Vi kom fram till att ligga, det gjorde vi ju bra. Men, sade Lång. Jag känner att jag inte slickade dig nog senast. Well, svarade Tanten. Vad ska du göra imorgon, förutom det?

Vissa nummer ska man bara aldrig radera ur telefonboken.

2007-10-04 @ 20:53:52 Permalink Knullandet Kommentarer (4) Trackbacks ()

Långsamma projekt

Ja, hoppsan. Det har varit jättetyst, jättelänge. Jag gjorde ett klassiskt misstag, började på ett inlägg, hann inte bli färdig och kunde sedan inte skriva något annat innan det blev klart. Nu ska det avslutas, så att nödvändiga tillägg och uppdateringar kan göras.

Det är torsdag den 30e augusti. Tanten sitter halvnaken vid skrivbordet.

Knekten är här, har varit sedan i lördags, och imorgon kommer vår allra Radikalaste Mamma på besök. Därav visst skrivuppehåll. Hoppas ni härdar ut.

Just nu sitter Knekten vid köksbordet och arbetar så fingrarna blöder. Själv stryker jag omkring som en olycklig marskatt och längtar efter nakenhet. Det har blivit en mycket svettig vecka. Vi har knullat så att taxeringsvärdet på de fyra närmsta kvarteren sjunkit med 60 %, hundarna i stadsdelen bredvid ylat avundsjukt och jag fått svårartade knullskador. Om man ser det från den vinkeln så är det förstås rätt bra att vi nu inte haft sex på över ett dygn. Märkligt nog är fittan helt otacksam och vrålar efter uppmärksamhet. Igår hade jag så ont att det var nästan omöjligt att komma. Jag vibrerade i hela kroppen, länge länge precis på gränsen till en riktig jordskälvare, men blev till slut bara arg. Fick ta över uppgiften själv och svettas fram en neslig frustrationsavhjälpare.

Anyhow, anywho.

Häromveckan gnälldes det ju om att jag inte har några projekt på gång. Tydligen var det inte riktigt sant. Lördag lunch, när Knekten redan satt på tåget, ringde Dansbögen, efter en dryg månads tystnad. Jag trodde väl inte att ett par leopardprickiga kalsonger skulle avskräcka honom från allt det här godiset... Väluppfostrad som han är, uppfattade han raskt min sömniga stämma och lät bli att fråga om han fick komma över. Inte för att hans ärende hade behövt förtydligas. Jag meddelade ändå att jag väntade besök, men gärna ville träffa honom, kanske nästa vecka. Smidigt och trevligt avklarat. Han är så smidig och trevlig, Dansbögen. En ideal liggpartner.

Lördag natt landade ett sms i telefonen. Från Lång. Ja, många av er rynkar säkert pannan i förvirring. Vem är nu detta? Honom har vi inte hört om? Det har ni. I en bisats, i ett inlägg från februari. Historian om Lång är en mycket intressant och något bisarr sådan.

Jag och Rex gled in på skolans pub någon gång... Oj. För ett och ett halvt år sedan kanske? Väldigt längesedan, helt enkelt. Vid baren stod en lång, snygg yngling, som Rex omedelbart paxade. Darn, tänkte jag, men okej. Paxat är ju paxat. Vid en av mina många ölrundor blev jag pickad på axeln. Jag vände mig om, tittade en gång extra och studsade till. Hälsade. Den långa, paxade ynglingen hade jag ju legat med. Kanske tio år tidigare, i Ångeststaden.

Det hade helt enkelt slumpat sig så, att ett av mina få riktigt minnesvärda one-nights nu befann sig på samma institution som jag. Tydligen hade han känt igen mig på en tillställning några veckor tidigare, när jag svischat omkring i alkoholens förlovade tunnelseende. Lång verkade vara precis så snygg och trevlig som jag kom ihåg honom och vi spenderade en försvarlig del av kvällen rotandes i gamla minnen. Innan jag gick hem tog jag mod till mig och bad om hans nummer. Någon vecka senare gick vi på en date som förflöt alldeles enligt planerna, fram tills stängningsdags. Då meddelade Lång att han skulle åka hem, att han hade strul med ett ex och att om han inte hörde av sig igen så ville han att jag skulle veta att det inte var på grund av mig. Blablabla. Hångla upp mig för fan.

För kvällen okysst gick jag hem och trodde nog att det var allt jag skulle se av Lång. Visst sprang jag på honom ibland, men mer än en påspringning ville det inte bli. Efter nästan ett år, i december, tog jag mod till mig och slängde iväg ett sms. Något i stil med Det var ett tag sedan, och Ska vi ta en öl någon dag? Svaret var överraskande muntert. Visst ville Lång dricka öl med Tanten. Efter jul och tentor så. I januari blev det öl. Lång ville gärna prata om hur han mindes Tantens kropp och att han verkligen föredrog kurviga kvinnor. Tänka sig. Jag försökte säga något om att jag ju faktiskt var tonåring senast vi sågs. Lång poängterade att han minsann tyckte att jag såg preciiis likadan ut. Plötsligt talade Lång om att han skulle träffa några vänner på ett annat ställe. Ville Tanten följa med? Eh... Det hade bara gått en timme sedan vi beställt in första ölen. En diss? Varför hade han planerat att träffa sina vänner efter bara en timme? Å andra sidan ville han ju gärna prata om min kropp och vad han gjort med den för tio år sedan och dessutom frågade han ju faktiskt om jag ville följa med. Jag beslutade mig för att det inte var en diss. Och meddelade att jag gärna följde med. Då började han komponera ett sms till någon och sade Jag ska bara förvarna mitt ex om att du är med, hon skulle kanske vara där och det är ju inte så att vi är ihop igen eller nåt, men...

Seriöst. Jag vet inte hur ni andra funkar, men personligen föredrar jag att inte få med exet på daten. Jag hann inte riktigt återfå fattningen innan vi redan var på det andra stället, som låg nästan vägg i vägg. Vid baren stod alla Långs polare, och exet. Jag fattade omedelbart att det var hon. Hennes långa, ledsna blickar gjorde slutsatsdragandet förhållandevis enkelt. Jag beslutade mig ändå för att använda en gammal, ofelbar strategi och charmade brallorna av alla Långs kompisar. Så där står jag, mitt i hopen av impade män och slänger ur mig vitsighet efter vitsighet, när Lång säger Nä, nu ska jag gå hem. Jaha..? Förvisso lämnade hans tonfall inga som helst tvivel om att han ville gå själv, men jag tänkte då rakt inte stå kvar med hans skittrevliga kompisar och skitledsna ex. Klockan tio befann jag mig själv, i min lägenhet, behagligt full och obehagligt oförstående. Daten hade inletts klockan sju. Fortfarande hade inte så mycket som en puss utbytts. Jag bestämde mig för att det här var för tråkigt för att vara så krångligt. Lång var nu nedlagd.

Någon tid senare, kanske en månad, trillade ett sms in, sent en torsdagnatt. Jag vill ha dig så mycket just nu. Från Lång. Eh... Vad sa du nu sa du? Du har abrupt avslutat två dater utan så mycket som en nattpuss och nu; Ett bootycall? Jag minns inte om jag svarade, men det blev inget den natten i vilket fall som helst. Ni ska dock för allt i världen inte tro att jag är den som är den. Ett gott ligga tackar jag inte nej till för principer. Lång var upplagd igen. Nästa sms var kanske mitt, kan tänkas. En natt när Radikala Mamman förärade vår kära stad en hederlig bärsärkagång kom Lång cyklandes till Tantlyan. Mitt i hånglandet ringde Radikala Mamman, fullare än vilse, och en tämligen utdragen distansguidning genom trakter okända för alla parter (Vilken kyrka? Hur har du hamnat DÄR!? Jag har inga batterier. Du ska åt andra hållet. Pip, pip! Nej, fortsätt bara framåt. BK, redan? HEUREKA! Knaster.) avbröt tillfälligt svettigare aktiviteter. Lång var så bekymrad över denna vilsna, okända kvinna att han ville skicka ut skallgångsgrupper. Jag ville vänta en liten stund, innan jag kastade mig på cykeln. Och så klev hon in, med hela ansiktet i en BK-påse, damp ner med oss i dubbelsängen och mumlade hejdlösa brottstycken om schlager, heterosexuella bögar och veggoburgare.

Till slut trynade Radikalis på köksgolvet, medan jag och Lång ägnade oss åt sängdestruktion. Träramen blev matt inför våra utsvävningar och gick helt enkelt upp i limningen. Madrassen, Lång och Tanten gick i golvet med ett brak. Aktiviteterna fortsatte i något lutande läge. På morgonen började Lång prata om allt han var tvungen att hinna. Mhm, svarade jag. Här behövs inga ursäkter för att ha bråttom ut på morgonen. Men han stannade, drällde runt i min morgonrock och ville kanske titta på film. I Rexs rum satt hon och Radikalis och väste som vildvittror så fort jag stack in näsan. Ut med honom! Släng ut mannen! Jag ville inte äventyra framtida sängdestruktion genom att allt för bryskt avlägsna liggat, men när han ville erbjuda sin manlighet och snickra ihop sängen igen förklarade jag vänligt och beslutsamt att det kunde jag få hjälp av brudarna till. Mäkta snopet snörade Lång på sig finskorna och gick hem.

Efter den episoden var det nog tyst igen. Han sågs med sitt ex på någon skoltillställning, jag flirtade lite på någon pub, men orkade helt enkelt inte envisas. Vid ett tillfälle började jag och en klasskompis prata om honom och kom fram till samma slutsats. Killen är skitskum. Hon hade haft ihop det med honom över sommaren men inte lyckats få grepp om vad han ville. Lång verkade, i min bok, ha lagt ner sig själv.

I juli ringde mobilen när jag satt med öl i näven på något sunkhak. Lång. Hej, vad gör du? Ehm? Dricker öl, du då? Jag står utanför ditt hus, tänkte komma upp en sväng. Jaaha, men..? Återigen hade Lång hållit sig borta i närmare ett halvår, för att sedan ringa och meddela att han står utanför min dörr. Han fick åka hem, med halvhjärtade löften om att jag skulle höra av mig. Sommaren gick. På väg hem själv efter en misslyckad fest slängde jag till slut iväg ett sms, men han var i Ångeststaden. Och så kom slutet på augusti, en lördagnatt klockan tre. Lång skickar den kärnfulla formuleringen Ligga? Jag lyssnar på när Knekten borstar tänderna och svarar Jag är upptagen. Nästa vecka kanske? Lång svarar Upptagen! Får jag vara med?

Och så var det igång igen. Lång har visst lagt upp sig själv. Igen.

2007-10-01 @ 15:26:50 Permalink Knullandet Kommentarer (2) Trackbacks ()

Ligglös tös.

Äh.

Full, djävligt snygg och uppraggad av enbart idioter.

Sådan är Tantens lott.

2007-07-29 @ 04:12:26 Permalink Knullandet Kommentarer (9) Trackbacks ()

Fnissfnissfniss

Haaahahahaha, Dansbögen var just här, letade efter sina kallingar under sängen och hittade Knektens attitydiga leopard-Y-front! Hahahaha, shit...

Ja, jag bad ju faktiskt om att få skratta.

Hihihi

2007-07-22 @ 20:04:09 Permalink Knullandet Kommentarer (7) Trackbacks ()

Pirr och tonårshjärta

Nu är det söndagen efter midsommar. Det innebär att midsommar har varit, att det nu är EFTER midsommar. Det borde ju rimligtvis betyda, att om någon eller några sagt att de ska vara borta över midsommar, men att de kan ses efter midsommar, så kan de kanske ses nu? Nu är faktiskt efter midsommar.

Jag betér mig.

Jag har drabbats av ett pirr. Jag håller det hyfsat i shack, men ibland betér jag mig lite ändå, för att det är lite skoj att sitta och känna på pirret en stund. Pirret gäller en gammal kändis. Ingen mindre än den vida beryktade Glasögonmannen.

Några dagar innan Chartern hade sista terminen utspark på skolan. Glasögonmannen råkar gå just den terminen, och jag råkar gå på de flesta utsparker. Jag hade funderat lite kring det hela dagarna innan. Eftersom han är färdig på skolan nu, så kunde utsparken mycket väl vara sista gången jag såg honom. Jag hade ingen aning om ifall han tänker vara kvar i stan till hösten, eller om han flyttar iväg, söker jobb någon annanstans. Dessutom hade jag inte hans telefonnummer. Helst av allt hade jag velat avsluta insparksfesten med att hångla upp honom hela vägen hem till mig, men insåg att det kunde bli ett nästan omöjligt projekt. Glasögonmannen är en mäkta svårfångad fisk under de bästa av omständigheter. Nu skulle han vara omsvärmad av vänner, klasskompisar, kjoltyg och yster över examen och champagnefrukostar. Jag satsade därför på ett lägre delmål: Fixa telefonnumret.

För många av er kan det låta som en smal sak. Kanske verkar det till och med fånigt att jag inte redan har bett om det. Men ni måste förstå. Tanten ber inte om telefonnummer.

Det är rätt måga saker Tanten inte gör, som ni säkerligen skulle bli överraskade av att få veta. Tanten tar mycket sällan första initiativet till ragg. Tanten pratar extremt sällan med främlingar. Tanten tar praktiskt taget aldrig första hångelsteget, Tanten plockar aldrig av första plagget när det ska liggas och Tanten ber inte om telefonnummer. Jag är väl medveten om att allt detta skänker en högst obehaglig femtiotals-lyster åt Tanten. Jag jobbar på det. Men sanningen är att Tanten är skitskraj för att få nobben.

Som tonåring var jag ett rätt misslyckat projekt. Jag var märklig utan att själv förstå det, söt utan att ha en aning om det och vansinnigt osäker och supermedveten om det. Länge, länge ville jag, som de flesta opopulära tonårsflickor, bara få bekräftelse från en man. Eller, pojke. Det gjorde naturligtvis att jag kring män, eller pojkar, fick tunghäfta, fnittrade gällt, sade konstiga saker och betedde mig allmänt trånande på ett högeligen oattraktivt sätt. Jag fick en pojkvän när jag var sexton, av att mer eller mindre halka på ett bananskal. Han var kär i någon annan, men var en mycket samvetsgrann ung man som inte bara ville skicka hem mig efter att vi spenderat en natt tillsammans. Så han tyckte att vi kunde prova. Det gjorde vi. Tjejen han var kär i ville då helt plötsligt ha honom, men han sade nej och fortsatte prova med mig. Det blev rätt bra faktiskt. Vi provade fint i ett år. Sedan följde ytterligare år efter år av längtande trängtan och krossade förhoppningar. Eldsjälen dök upp under den här tiden. Till slut började jag landa i att jag kanske trivdes rätt bra singel. Att förhållanden kanske inte var något för mig. Resten är ett annat kapitel.

Alla dessa år av att bli dumpad, avvisad, bemött som jobbig och efterhängsen, har gjort djupa avtryck i min personlighet. Även om jag idag kan vara rätt full of my self (som de säger, over theeere), vet att jag inte har några svårare problem att få hugg om jag skulle jobba på det och själv har några hjärteblåmärken på mitt samvete, klarar jag bara inte av att ta initiativ. Inte i någon större utsträckning. Varje gång jag försöker känner jag tonårspojkarnas föraktfulla blickar, hör jag det ensliga tutandet från telefonen som ingen vill svara i, upplever jag det frostiga undvikandet från dem som jag så gärna bara ville få ett hej ifrån. Någon del av mig blev aldrig äldre, lärde sig aldrig av de nya erfarenheterna. Jag vet att vi är många, vi med tonårshjärtan.

Anyhow, anywho. Jag och Rex var på utsparken, de hade ett trist spex som aldrig ville ta slut, Glasögonmannen blev kallad ner på scenen och tillägnad en dikt om sina brudmagnetskvalitéer. Jo, jag tackar jag. Efteråt sprang jag på honom, vi kramades lite, pratade fnissigt och lite stelt, jag sade Vet du vad jag inte har, som jag skulle vilja ha? Nä. Ditt telefonnummer. Han skrattade lite och sade Då kan du väl få det då. Mission accomplished. Vi gick åt varsitt håll och pratade knappt alls under kvällen. Jag hittade ett annat hångel som jag trodde att jag skulle få gå hem med, men blev lurad på konfekten i sista sekunden på bästa snålkuksmanér. Mer om det i ett alldeles eget snålkukat inlägg. När jag kom tillbaka in till festen blev jag shanghaiad av en klasskompis som var lite dragen, lite glad och lite kärvänlig. Vi dansade och pratade, kramades ibland, och i närheten stod Glasögonmannen och sneglade. Han dansade lite närmare, men kom aldrig riktigt fram. Jag funderade på att vara berget till hans Mohammed, men blev distraherad av min kärleksfulle klasskompis, och nästa gång jag tittade var Glasögonmannen puts väck. Ute och röker, tänkte jag. När jag fick chansen gick jag och letade. Inga Glasögonmän av god kvalité någonstans.

Jag hängde kvar en stund till, gick hem och skickade ett sms på vägen.

Jag hann visst varken säga hejdå,
eller fråga om du ville somna med mig.
Kanske en annan gång.
Hoppas din kväll var strålande. Puss.
Tanten.

En timme senare, runt fem på morgonen, fick jag svar.

Jag var lite spretig och överallt ikväll.
Hann typ inte prata med nån,
och inte säga hejdå heller!
Hoppas du hade en bra kväll!

Men jaha. Svara inte på det jag faktiskt skrev då. Jag tänkte att jag kanske hade missuppfattat situationen, att han inte alls kretsat runt mig, och att han var marginellt intresserad. Släppte det hela till further notice.

Kvällen efter ölade jag med Frk. Blick. Klockan var ganska sent och jag gluttade på telefonen då och då för att se om snålkuken från kvällen innan, aka Folkishånglet, behagade svara på mitt lätt dryga sms. Vid en av gluttningarna lyste min telefon glatt ljusblått. Ett nytt meddelande.

Är det nåt kalas ikväll?

Jag hann titta på texten ett par gånger innan jag fattade. Det är från Glasögonmannen! Mitt svar var kvickt.

Jag tänkte fråga dig.
Står på Mediahänget,
ölar och pratar familj.
Jag är lite danssugen.
Vad gör du?

Telefonen var tyst en stund, sedan undrade han hur många barn jag ville ha och förslog ett ställe på BrattStreet. Jag meddelade att jag inte ville ha några, undrade om han skulle ha elva till ett fotbollslag och hur länge stället skulle vara öppet. Just när jag fått Frk. Blick och hennes kära Texas att överväga BrattStreet, ringde det. Jag svarade, förvånat, och det var Glasögonmannen som meddelade att han var i krokarna. Jag styrde omedelbart 90 grader höger efter lyckönskningar från Frk. Blick, och ett par kvarter bort stod han, löjligt snygg och med en mycket väl insatt kompis som sällskap. Kompisen hälsade, konverserade och kramade mig när vi gick åt varsitt håll. Intressant.

I mitt kök drog vi skrönor och gjorde pommes. I soffan åt vi och fnissade. Efter en lång stund lutade han huvudet mot soffryggen och slöt ögonen. Jag erbjöd en rosa tandborste. När jag skulle gå ur soffan började vi hångla lite. Så fortsatte vi lite mer, och sedan blev det mycket hångel. Jag satt gränsle i hans knä, kvarterets fönsterrutor började sakta imma igen. Efter en stund, när andningen blivit både tung och snabb, var han verkligen TVUNGEN att gå på toa. Jag flyttade mig lite, och han välte mig mot armstödet. Han kysste mig, smekte mitt ansikte och sade:
Vad du är vacker.

Så gick han iväg och jag låg kvar. Tittade upp i taket och försökte hitta något jag förstod i allt det mjuka kaoset i min bröstkorg. Telefonen hade pipit, och när jag tittade på den fanns där ett sms från Radikala mamman. Hon sade att hon låg med hjärtat i handen och jag kunde inget annat än returnera ett Jag med.

Natten var skön och fin. Morgonen blev hastigt oavslutad när han gav sig ut på nyckeljakt över staden. I dörren sade vi Vi ses, och när den stängts somnade jag om, brett leende efter en liten privat herdestund. Och sedan dess har jag gått och bollat pirret som en glödhet kanelbulle, direkt ur ugnen. På något vis har jag vetat att det är min tur att höra av mig. Eftersom jag varit på Charter har jag naturligtvis inte kunnat. Jag har också varit osäker på om jag borde. Hur är det egentligen, när man får ligga med vem man vill, men ändå har någon som kommer först? När jag är kär i Knekten och inte vill riskera den relationen, kan jag då följa ett pirr? Var tar pirret vägen om man låter det leva loppan? Hur stort kan det bli? Och finns det något av substans i pirret, något värt att ta chanser för?

Jag vet inte alls. Men efter att Knekten och jag pratat om Spöket, efter att jag låtit honom veta att det finns ett pirr som jag inte bestämt mig för hur jag ska hantera, och efter att han talat om att han vill fortsätta träffa Spöket, så skickade jag i alla fall ett sms till Glasögonmannen. Kontentan av det hela var att vi skulle höras efter midsommar. Som svar på mitt midsommarsms med vidhängande Puss (som jag skickade till totalt 33 personer för att legitimera att jag skickade det till Glasögonmannen), fick jag ett med vidhängande Pöss. Det är fascinerande hur ingående man kan analysera en Pöss.

Nu sitter jag och väntar på att Mohammed ska komma till berget. Berget har faktiskt varit mycket tydlig med sina avsikter gentemot Mohammed och ligger dessutom ute med fler smsinitiativ. Även om Mohammed alltid svarat så är det avgjort hans tur att komma till berget. Berget kan inte förväntas bjuda ut sig hur som helst. Berget övar nu, i all stillsamhet, på kungsfiske...

2007-06-24 @ 13:14:23 Permalink Knullandet Kommentarer (10) Trackbacks ()

Den rosa tandborstens öden och äventyr, del 3.

Ja, något ligga blev det ju inte. Såklart. Jag blev hejdlöst besnålad och stod med lång näsa och onödigt tjusigt serverade lökar och tittade på när Glasögonormen lade an på en djävligt het minibrud. Hallå?! Har inte jag TJING här?

I brist på nya liggaberättelser får jag avsluta de gamla: Den rosa tandborsten fick minsann inte vila mycket den där helgen.

På söndagen satt jag, något matt efter all mörkerakrobatik, och brottades med en svårt viktig skoluppgift. Långsamt, långsamt fylldes dokumentet på. Kvällen var tydligt annekterad av universitetet. Vid åttasnåret surrade min mobil. Från Eldsjälen? Det var onekligen inte igår... Eldsjälen hade komponerat ett gruppsms för att tala om att han och ett av hans band befann sig i Staden och att man skulle höra av sig snabbt om man ville stå på gästlista. Jag ville stå på gästlista. Men jag var ju tvungen att skriva viktigheter... Äsch. Piskan är säkert nyttig. Jag svarade Hej, kul, förvånad jag blev, klart jag kommer! När? Han svarade Nio. Jag frågade när han skulle ha mest tid att prata. Han svarade Efter roddningen. Jag meddelade att jag var tvungen att sova tidigt, men kunde komma förbi en snabbis. Och sedan skrev jag så fingrarna sved och geniknölarna fick blåsor. Rad lades till rad och jag lyckades till och med maila iväg arbetet i ganska kasst skick. Den allomfattande prestationsångesten och dess perfektionskrav fick stiga åt sidan för en annan motiverare: Tonårsförälskelsen bara ett par kvarter bort.

Eldsjälen, förstår ni, har en alldeles egen historia. Den involverar hjärta och smärta, tonårslängtan och bekräftelse, svartsjuka, exfickvänner och en och annan psykiatrisk diagnos. Kanske berättar jag hela historien snart. Till dess kan förklaras att Eldsjälen är en viktig karaktär i skådespelet som varit och fortfarande är mitt liv. Han var kanske den första som såg vem jag kunde vara. Kanske den första som ville vara nära min hud, för att han älskade att vara nära mina tankar.

På söndagkvällen vid min dator satt jag givetvis i söndagssmuts. Det är ett frekvent förekommande fenomen, som jag VET att ni också sysselsätter er med. Den totala flykten från vardagens renlighetskrav. Gårdagens smink, nattens fyllerester, senaste två dygnens svett. Man luktar lite kompostartat, har på sig dagisbyxor och hemmatrosor och gillar det i smyg. Inga problem med det. Om inte en tonårskärlek oväntat vill träffas och tiden vägrar låta sig förvandlas till ett gummiband från posten. Så, jag skrev, mailade skiten, kastade mig i duschen, akuttvättade mitt bångstyriga hår, blåste det till oigenkännlighet, slängde på mig en standardkombo och kastade mig ut i aprilregnet. Klockan var halv elva och morgonens seminarie skulle inledas 8.15 pip. Jag hinner, hojtade den lyckliga tidsoptimisten som varit ohotad diktator över såväl sinne som kropp så länge jag haft endera. Väl framme vid stället sprang jag in, stirrade mig vilt omkring, skulle just ringa, när jag läste smset igen. Fel ställe. Nu blev till och med diktatorn lite stressad. Det andra ligger ju faktiskt en bit bort... Jag hoppade på första bästa kollektivtrafik, tjuvåkte ett par hållplatser och kastade mig in genom nästa dörr. Var, var? Så, där, en fin frisyr, ett par leende ögon och en omisskännlig amourbåge. Eldsjälen, i full färd att filma bandet. Vi tog ett bord, pratade lite. Stelt, skumt. Senaste gången vi sågs blev allt fel, beröring blev ånger blev ringar som spreds allt större över vattenytan. Vi har undvikit varandra både av omständigheter och osäkerhet sedan dess. Det blev dags för mig att gå, jag drog ut på det. Ville inte lämna samtalet när det kändes som att det aldrig börjat. Vi satt en stund till. Lite längre efter det. Det blev prat om sovplatser. Om fem stycken i en liten etta. Om var jag bodde nu. Och plötsligt hade min mun bjudit bort halva dubbelsängen. Eldsjälen var snabb att tacka ja till Tantmunnens opraktiska löften. Så var vi på väg till mig, det skulle väntas på arrangörer, det skulle diskuteras mötestider, det skulle flyttas förstärkare. Eldsjälen betalade en taxi och så var vi där. Hemma hos mig. Inte alls en särskilt bra idé. Väl. Nog. Borde man tycka.

I sin stora väska hade Eldsjälen konstigt nog inte packat ned tandborste. I glaset ovanför handfatet stod en rosa som ingen annan behövde just ikväll. Jag frågade om han kanske ville låna..? Okokt, rosa plastborste lämnades över. Jag tänkte på att Dansbögen verkar vara en mycket renlig ung man.

I sängen tog jag min halva och sade att den inre nog var bäst för honom, eftersom jag ju skulle upp tidigt. Lite ställd men mycket beskedlig klättrade han över mig och lade sig under eget täcke. Vi pratade kort, jag lade mina fingrar i hans handflata och försökte somna. Han låg väldigt vaken. Jag slumrade till ljudet av hans spända andning. Vaknade till när han plötsligt drog mig till sitt bröst, höll om mig ganska hårt och fortsatte andas. Jag slumrade igen. Enklast så. Hans hjärtslags snabba styrka hördes ändå. Så vaknade jag igen. Han kysste mig. Som att han fått nog. Jag tvekade, tänkte, vågade inte riktigt. Men kysstes tillbaka. Kyssarna blev djupa. Jag var osäker, lite rädd. Tänkte på Knekten och det kaos som utbröt efter förra gången Eldsjälen gästspelade på min scen. Tänkte också på den roll Eldsjälen spelat. Det manus vi följt.

Eldsjälens händer är mjuka. Hans läppar försiktiga. Minnen, historia, tonåringars kärlekslängtan fyller smekningarna med mening de kanske inte var ämnade att förmedla. Det är en innebörd som skrämmer mig rejält och en värme som är svår att motstå. Rent fysiskt var natten helt igenom bra. Emotionellt... Det är bara för krångligt. Jag känner mig intrasslad i ett allt för gammalt nät och har ingen aning om vilka trådar som är mina, vilka som är hans, vilka som börjar här eller vilka som slutade där. Han är en verkligt fin människa. Det känner jag mig övertygad om. Jag är lika säker på att vi inte känner varandra nu. Att vi manövrerar i strid ström med sandbankarna utritade på förrförra säsongens sjökort. Jag vet inte vad han vill. Kanske bara enkla saker, vänskap, närhet ibland, det sexuella när det blir bra. Jag är rädd att han söker avslut. Jag kan inte ge det nu. Jag kan inte ens ta reda på om jag vill avsluta. Inte nu. Eldsjälen och jag behöver förbli historia, ett tag till. Kanske alltid. Vem vet.

Mitt huvud är fullt av mig och i mitt hjärta låter jag Knekten dansa tango. No vacancies.

2007-05-26 @ 01:53:00 Permalink Knullandet Kommentarer (11) Trackbacks ()

Med farlig blick

Uppstassad, uppglassad, i prickiga pinup-pjuck, på väg till puben med sikte på Glasögonmannen.

Håll alla tummar för ett muntert post ligga-inlägg imorgon.

Jag gillar er!

2007-05-24 @ 21:42:49 Permalink Knullandet Kommentarer (0) Trackbacks ()

Den rosa tandborstens öden och äventyr, del 2.

På fredagseftermiddagen var jag, trots viss bakfylla och något knackig nattsömn, våldsamt danssugen. Jag arbetade hårt på att finna mig en lämplig rumpskakepartner men då ingen lät sig frestas hängde jag helt enkelt på Rex och Lingonben till Sunkhaket. Iklädd min finaste gåbortskjol tänkte jag optimistiskt att allt kan hända. Vem vet. Jag kanske träffar någon skojig dansare vid valfri bar.

Kvällen verkade dock inte hålla vad min optimism lovat. Lite för trött för att engagera mig i ditt-och-datt-samtal satt jag och hängde över min öl och konstaterade likgiltigt att min uringning drog till sig bisarrt mycket uppmärksamhet. Tydligen var brudarna, som så ofta, piggare än jag. Någongång vid klockan halvsent komponerade jag ett sms till Dansbögen. Hur går det med kranvatten och stickning? Han hade haft en sällsynt hård Valborg och dagen efter förklarat att ramlösa och Yatzy var allt för starkt och nervkittlande för honom den kommande helgen. Smssvaret lät meddela att han minsann hade en halv tröja klar redan. Vi växlade telefonpip en stund, tills jag talade om att jag ville stuffa och undrade hur han tänkt fortsätta sin kväll. Dansbögen svarade att han var en trött, trött man som satt hos en kompis och mest ville i säng. Jag frågade Hur trött? Han svarade Inte SÅ farligt. TantStadsdelen? Tid bestämdes och jag skyndade hem. Väl inne på gården såg jag att han redan väntade. Vi kramades och snabbhånglade, jag var lite nervös och småfull och han var lång, snygg och körde-nyss-bil-nykter.

Uppe i lägenheten konverserades det väluppfostrat i soffan, över en kopp kanelthé. Rex kom hem med fnissfullt hugg, fraser utbyttes, konverserandet fortsatte. Jag tröttnade. Vill du låna tandborste? Det ville Dansbögen. Den rosa, nykokade kom fram ur skåpet. Dansbögen kände igen lånetandborsten från förra gången och började fundera kring om den var till just honom. Han fick syn på min och Rexs tämligen imponerande samling i tandborstglaset och sade Aha. Jag hajar. Färgkodat? Eftersom jag inte på något sätt vill ge honom idén att han är den enda jag ligger med, lät jag bli att förklara att tandborstarna faktiskt bara är till för våra egna olika behov, med undantag för den som Radikala mamman glömde vid sin förra visit. Det passade mig så bra, så bra att Dansbögen förstått och gillat läget. Och att han samtidigt inte misstänkte att den tuggummirosa varit i en annan mans mun bara ett dygn tidigare.

Jag kröp ner mellan lakanen och väntade på sällskap. Dansbögen inledde med att bjuda på en liten avklädningsceremoni, för att sedan gå över till svettigare aktiviteter. Och ja, även denna gång excellent. Vi samarbetar bra med det köttsliga. Jag sov okej stundvis, Dansbögen inte alls. Trots att han fick sin rygg kliad, blev klappad på och till och med fick ligga alldeles ifred en liten stund, ville sömnen bara inte infinna sig. Med ojämna mellanrum väcktes jag av ett desperat meddelande om klockans skamlösa framåttickande. 5.30. 6.45. 8.55. Vid alldelesförtidigt-snåret behövde den dansante ynglingen plocka ihop sina saker och åka för att hämta en lastbil. Med kli och klapp höll jag honom kvar en dryg timme extra och just innan han lämnade Tanthemmet gav han tillbaka en kvick strykning som lämnade vidlyftiga löften inför framtida nattbesök. Tanten fortsatte slumra, lätt léende, efter bara en liten, liten kvalitetsstund med sig själv.

Det här kan vara början på ett gott samarbete.

2007-05-16 @ 01:37:18 Permalink Knullandet Kommentarer (2) Trackbacks ()

Den rosa tandborstens öden och äventyr, del 1.

Tanten är sjuk. Inte dödssjuk-Radikal-mummy-stylee, men likväl sjuk. Någon lättare form av flunsa, alternativt elakare form av bonnförkylning. Jag har en vag misstanke om att hälsotillståndet kan vara relaterat till förra veckans eskapader, vilket naturligtvis leder mig till just: Förra veckans eskapader.

Det började relativt oskyldigt på torsdagen. Jag snajdade iväg till skolans pub, senare än vanligt och lite mer nedtonad i min utstyrsel. Det innebar att jag hade på mig en genomskinlig svart polo och ett gigantiskt, koboltblått halsband. Jag tyckte själv att jag var rätt het på ett diskret sätt. Vid baren syntes en välbekant uppenbarelse: Glasögonmannen i egen hög person. Det är säkert ett par månader sedan jag pratade med honom och hur det gick minns vi alla. Snålt, snålt, snålt. Just i torsdags såg han alldeles extra glad ut när han fick syn på mig. Jag anade en söt, oemotståndlig doft i luften. Kunde det kanske vara seger jag fått vittring på?

Jag placerade mig smidigt mellan honom och hans kompis, konverserade dem båda med osedvanlig lätthet och kände mig mäkta bekväm med hela situationen. När kompisen tyckte att det var dags att gå hem och Glasögonmannen ur ena mungipan mumlade att han skulle stanna, kunde jag inte låta bli att le. Vi pratade på ett tag till, han beställde en överflödig drink och frågade efter sista klunken om jag var färdig med stället. Naturligtvis var jag färdig med stället. Utanför undrade Glasögonmannen om jag ville följa med och äta någonstans. Jag suckade lite och svarade Visst. Kommenterade att det var torsdag, att allt nog var stängt. Han föreslog en sväng nerför Storgatan. Jag föreslog pommes i min soffa. Han tvekade, jag höll andan... och så följde han med. I soffan blev det fyllemat och oskyldiga benmotbenlutningar. När han för sjätte gången gäspade så att jag blev orolig för hans käkled, frågade jag om han var trött. Det var han. Jag med. Ville han sova kvar? Tystnad. Jag tittade förundrat på den heta men ökänt snåla mannen i mitt vardagsrum och tänkte Han kan väl inte på ALLVAR mena att han tänker gå hem, nu, klockan två en fredagmorgon? Efter allt för många darrande sekunder svarade han Är det okej då? varpå jag poänterade det uppenbara. Annars hade jag inte frågat.

Artig som jag är erbjöd jag lån av tandborste. I mitt skåp finns en extra, tuggummirosa Eldoradotandborste. Ibland lånas den ut, sedan kokas den ren och återgår till sin plats i skåpet. Glasögonmannen ville gärna låna. Efter uträttade uppfräschningar kröp vi ner mellan lakanen. Utan förväntningar på annat än sked, lät jag honom ta initiativ. Och blev riktigt duktigt upphånglad. Och uppkåtad. Och befriad från underkläder. Allt i raskt tempo, utan att bli lämnad på efterkälken. Glasögonmannen var denna natt en man med ett mission. Han var fast besluten att avskaffa sitt rykte som snål.

Det var en bra natt. Glasögonmannen är en samsovare av rang. Han skedar fint, pussar och stryker över hud och kryper sedan över till en egen halva av dubbelsängen och drar på sig ett eget täcke. På morgonen blev det kel med elektrifierande aningar om mer, men eftersom Tanten är en ansvarsfull student hann inga ansträngande aktiviteter inledas. Vi pussades utanför porten och jag kastade mig på cykeln och kom nästan i tid till skolan.

2007-05-15 @ 14:54:53 Permalink Knullandet Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vårvakenhet

Knekten är här. Han sitter vid sin dator, jag vid min, vi har varsin deadline imorgon och en bästissamboRex i rummet bredvid. Ändå har vi sex hela tiden.

Förlåt Rex.

Tack världsalltet.

2007-04-24 @ 20:56:39 Permalink Knullandet Kommentarer (2) Trackbacks ()

En god dansör

Jag var ju så klart ute på lördagen också.

Eftersom min älskade samboTyrannosaurius just kommit hem från Ett Engelskspråkigt Land, hade vi lovat varandra en utekväll i sambohetens tecken. Två bästisar, mycket sprit, vad kan gå fel? Jag var i sällsynt segt skick efter fredagens myckna vininmundigande. Vid fyrasnåret kom Traktorskan hit med glass, och efter en halvtimme på balkongen började folkölen i kylen kännas allt mer lockande. Jag lurade i både henne och mig ett par glas, som i gott samarbete med sol och det sköna sällskapet piggade upp ordentligt. Framåt kvällen gled jag och Rex i partystassar, spelade hög musik och blandade vindrinkar. Vi beslutade oss för att prova Hypen, ett ställe där jag haft trevligt ett par gånger och som Rex ännu inte lyckats ta sig till. Ganska kort efter att vi kommit in konstaterade hon att det inte alls var i hennes smak. Besökarna är unga och flashiga, inredningen skrikigt ny och musiken monotont rätt. Jag trivdes lite bättre och hade dessutom fått en dansant yngling i blickfånget. Plus att ölen måste drickas upp innan man kan gå vidare. Så klart.

Ynglingen var av så dansant slag att vi kvickt döpte honom till Dansbögen. Det var något fascinerande mjukt över hans rörelsemönster och jag ville väldigt gärna stuffa lite bredvid. Rex hängde stadigt vid väggen och hatade musiken. Jag gungade lite på egen hand. Till slut kom hon upp på golvet och plötsligt stod Dansbögen med sällskap alldeles nära. Det utbyttes blickar, många och långa, och min goda sambo gjorde sig osynlig. Plötsligt stod jag själv med Dansbögen. Vi dansade tyst, bara med varandra, en ganska lång stund. Utbytte några trevliga fraser och jag insåg att jag behövde pyssla om min vantrivandes bästis. Han stod kvar, själv. Vi skulle gå hem, och jag frågade om han ville följa med. På thé. Han stod näranära och förklarade att han var tvungen att ta hand om sina vänner, men att han gärna tog mitt nummer. Jag insisterade på hans, han skrattade, och just när jag skulle gå så stod vi så väldigt nära att vi kysstes. Mjukt, lätt, knappt. Bara varma läppar och tunga, helt kort. Jag gick hem med ett fnitter och ett pirr.

I köket blev det fyllemat och samboprat. Jag höll på att somna mellan varje tugga, men lyckades ändå slänga iväg ett sms med en théinbjudan. Svaret kom kvickt. Vännerna var tråkiga och Dansbögen törstig. Jag skickade adressen och funderade på hur jag skulle göra med Knekten. På sistone har vi ringt varandra mycket på fyllan. Om han skulle ringa och jag inte svara, kunde det bli jobbig stämning både här och där. Jag skickade ett sms och skrev att jag skulle gå och lägga mig. Det var inte hela sanningen, men heller inte en lögn. Jag var onekligen skittrött och hade faktiskt inte fått bekräftelse på att Dansbögen tänkte komma hit. Knekten ville prata. Bara lite. Bara säga hej. Jag försökte avstyra, men ville ju också prata och inte göra illa. Det var så dumt.

Han ringde, den oundvikliga frågan kom. Har du flirtat? Mm. Hur gick det? Jo... Jag insåg att Dansbögen när som helst skulle kunna dyka upp, att jag kunde bli tvungen att avsluta samtalet snabbt med någon form av förklaring. Jag sade som det var och Knekten blev upprörd. Ville inte prata med mig fem minuter innan ett ragg. Så såg jag att jag fått två sms av Dansbögen som stod ute och frös, och alla försök att lugna och laga fick vänta. Det gjorde ont att sluta prata med Knekten.

Dansbögen klev innanför dörren och var lång, snygg och trevlig. Två steg in i hallen var kläderna fortfarande på. Lovande. Thét serverades, vi satte oss i soffan. Pratade länge om hemstäder och ålder, arbete och passion. Min fot vilade mot hans ben. Efter någon timme sade jag att jag var trött, men att han görna fick sova kvar. Han svarade att han också var trött och gärna stannade. Mycket civiliserat. Vi kröp i säng i underkläder, hånglade gott och jag sade att jag är ganska försiktig av mig. Han svarade Jag med.

Det hånglades i en halv evighet. Det var hett, skönt, roligt. Jag blev tvungen att tala om att jag hade mens. Vi hånglade den andra halvan av evigheten. Jag sade att mens inte var ett så stort hinder för mig. Han frågade om det verkade vara det för honom. Vi hade sex. Och, mina damer och herrar, det var strålande. Skönt, kul, ömsesidigt. Hetsigt men inte otäckt, ordlöst och ändå inkännande. Vi somnade slingrigt, sov oroligt. Pratade och kelade på morgonen. Hade sex igen, lika bra. När han skulle gå till jobbet vågade jag mig på att säga det jag aldrig vågar säga. Jag skulle gärna göra det här igen. Han svarade Mm... Jag blev lite snopen och osäker. Du kan ju höra av dig om du är i krokarna. Han skrattade lite. Och gick. Inget Vi hörs, bara Ha det bra.

På kvällen, på jobbet, fick jag ett sms med tack för en mysig natt. Nyss frågade han om jag ville ses idag. Det skulle jag vilja, men imorgon kommer Knekten. I vår deal ingår att man inte träffar någon dagen innan vi ska ses. Nu sitter jag och längtar efter att Knekten ska kliva av tåget och hångla upp mig mot en pelare, med en skön känsla av att jag kan ha hittat en annan man jag kan ha bra ligga med lite då och då. Att jag kan ha skrapat fram en till som inte är ett monster. Att livet kan funka ibland.

Nu återstår bara att få dealen att fungera som det är sagt att den ska. Jag och Knekten har mycket att prata om i veckan. Jag återkommer.

Puss.

2007-04-22 @ 15:12:21 Permalink Knullandet Kommentarer (15) Trackbacks ()

Hanteringen av okvinnliga

Män då.

Bartendern har ni ju redan stött på. Hela veckan efter det gick jag och funderade på vad jag skulle ta mig till med det omöjliga sexlivet, vilken väg som skulle vara den bästa att vandra. Jag har fortfarande inte fattat något egentligt beslut, men jag har agerat. Jag har övat.

Många har rösterna varit som tyckt att jag ska låta bli män, bli tillfälligt monogam, pausa ett tag. Det har ju varit min första tanke också, min skyddsreaktion. Att jag inte kan fortsätta utsätta mig för de varelser som gör mig så ont. Samtidigt känns den lösningen okonstruktiv, tillfällig. Okej, så jag låter bli ett tag. Vad har förändrats när jag börjar igen? Kommer män bara bli annorlunda under tiden? Kommer jag bli annorlunda? Eller ska jag bli monogam för gott? Gå över till celibat den dagen Knekten och jag väljer att inte ligga med varandra längre?

Förra helgen anlände. Frk. Blick, Valianta och Valiantas make, Happy, kom hit för att fylla sina kroppar och sinnen med rödvinets muntra pirr. Det analyserades, diskuterades, fnittrades och skålades. Med kvällens framåtskridande vaknade ett litet djur i Tantens mage. Det sprätte runt, levde om, snodde kring och ville ut. Ut på gatan, ut bland folk, ut till män. Män? Ja, män. Bara män. Nu. Jag lade försynt fram förslaget om utgång till sällskapet. Ingen verkade höra. Kvällen blev natt och även fast Happy till slut verkade rätt sugen på ett barhäng, insåg jag att det blivit försent. Jag talade mjukt med djuret, trugade med varm säng och löften om morgonkvällen. Djuret lugnade sig något och jag bjöd på mer vin. Halv två vaknade Happy till på allvar. Nu går vi ut! Jag suckade och tittade på klockan. Inget som är öppet. Joo, något måste väl finnas? Jag bjuder på drinkar! Nä... Eller, jo, kanske! Ståplats är öppet till tre. Frk. Blick längtade vid det här laget efter sin säng, så likt tre trallande puckon vandrade jag, Valianta och Happy ner mot Ståplats. Dörrvakten förklarade att det var alldeles fullt. Föga förvånande. Vi trampade vilset runt lite, och vakten tyckte synd om oss. Okej då. Bara ni tre.

Inne på Ståplats var det som vanligt. Svettigt, trångt, glatt och allsjungande. Blandbandet med Elvis, Tom Jones och Beatles har spelats varje kväll de senaste tio åren och alla kan låtordningen. Happy öppnade som utlovat plånboken och försedde den ypperligt förfriskade Valianta och likvärdigt muntra Tanten med varsitt glas rött och jägershot. Hoppla. Vi vinglade med folkmassans rörelser i takt till musiken, skrålade mot taket och tömde glasen på knappa tjugo minuter. Innan de använda glasens fötter nått bordsytan hade Happy försett oss med en runda till och stämt upp i nästa slagdänga. Treslaget kom och passerades och vi blev obönhörligen förpassade till trottoaren. Vad nu då? Jag och Happy lovade varandra karaokedate, Valianta log brett och lite sömnigt. I korsningen där vi skulle skiljas höll vi varandra i händerna, hoppade runt i ring och ylade Jag äälskar eer! Det var en så fin kväll. Jag kände mig så yster. Det gick en silverhårig man över övergångsstället bredvid oss, iklädd rock. Jag sade snabbt hejdå till de äkta fyllemakarna och sprang efter villebrådet. Stack min arm under hans och drog med honom hem.

Ja, men vad fan. Radikala mamman gör det jämt och det funkar alltid så bra! Nästan alltid i alla fall. Dessutom är det praktiskt taget den enda taktiken jag inte provat. Det var värt ett försök. Mannen ville ha thé, följde med mig upp och hade tagit av sig alla kläderna utom kalsongerna två meter innanför ytterdörren. Jag stirrade förvånat. Vi hade ju knappt kyssts än? Så jag provade att kyssas lite till. Smala, spända läppar, hård, påträngande tungspets. Nää. Inte kul alls. Jag återgick till thékokandet. Under tiden slet han i mina kläder och lyckades få av allt på överkroppen. Jag sade Thé först, och funderade på hur det här skulle bli egentligen. Vid sängen frågade han efter kondom. Jag stod med thékoppar i händerna och tänkte Ajdå. Det blir nog knappast särskilt bra. Så jag sade till honom att jag blivit rätt illa hanterad av män, och att jag är lite försiktig. Lite rädd. Han svarade, att en kille som heter Kalle måste ju bara vara bra. Jaa, jaha..? Det krånglades och meckades ett tag, jag parerade på lite olika sätt, han körde på som ett urspårat godståg. Envisades med att prata engelska stup i kvarten, sjöng med högt och falskt i musiken och avslutade solonumret med "Great singer, huh!" Jag stirrade. Herregud. Jag har råkat kidnappa mitt hugg från Samhalls årliga firmafest.

När jag återigen sade något om att jag inte var så säker på att jag alls ville ligga och att jag ju var lite obekväm med män, frågade han något som jag inte riktigt uppfattade. Jag svarade Mm... och han började dra i kalsongerna. Nejnejnejnej, det var inte det jag menade! hojtar Tanten förskräckt, som allt för sent inser frågans ordalydelse. Vill du se grejen först, så du vet vad du ger dig in på?

Hahaha, jamen, det går ju BARA att skratta. Jag vet inte hur många gånger han sade att han måste vara en bra kille för att han hette Kalle. Avslutningen, Visst är Kalle ett vackert namn? kändes rätt väntad i sammanhanget. Han hann också säga något om svenskar och eftersom han hade en vag brytning frågade jag var han kom ifrån. I come from an interesting country on an interesting continent. Ja, men var är du ifrån då? An interesting country on an interesting continent! Jamen VAR? An interesting country. Okej då. Jag kommer från Sverige. Mhm, var bodde du innan Sverige? Sverige. Ja, men var är du född då? Borås. Brytningen plockade han upp på djurparken eller?

Ja djävlar. Jag meddelade slutligen att det inte skulle bli något ligga. Då ville han gå hem. Jag sörjde inte länge. Däremot har jag fnissat hela veckan.

2007-04-22 @ 14:00:58 Permalink Knullandet Kommentarer (9) Trackbacks ()

Gnäll

Äh. Djävla lidande.

Som vanligt började jag inte med pluggandet i tid, och nu har jag en dag kvar att skriva de sista fyra hemtentafrågorna. Idag klarade jag två. De tog fem timmar vardera. Jag är så trött så jag hänger halvvägs av stolen men måste ändå skriva av mig, för er, kära läsare. Se min martyrkronas taggar glimma förföriskt.

Pankheten är rent löjlig och ingen ljusning finns i sikte. Jag tog mig till Hemköp för att fylla på fruktskålen och fick ont i hjärtat när min snåla lilla yoghurt, torkade pasta och frukt gick på 71 spänn. Apelsindjävlar, man kunde tro att de var guldpoletterade. Inne i mejeriet stod jag och längtade efter juicen på extrapris, men insåg att det får vänta till augusti. Framgångsgubben i businessrocken sneglade på min hemstickade mössa och jag ville råna honom.

Sommarjobbet jag var helt säker på att jag hade ser skitet ut. Tydligen har de en triljon studenter anställda, som allihop kommer tillbaka från sin tjänstledighet i juni. Jamen så PRAKTISKT då, då kan ju DE äta mat i sommar i alla fall.

Och alla andra får knulla. Detta knullande. Man blir ju sugen på att skaffa sig moral och börja predika sedesamt leverne. Får inte jag ska väl inte de få? Det kan väl inte vara riktigt?

Fast, ja, det förstås... Jag fick ju faktiskt alla möjliga former av köttslig njutning i helgen. Och på torsdag åker jag till Knektens borg, för festande och inkassering av utlovat oralsex. Det tänker jag beklaga mig över också, mens i helgen. Ondska. Djävla Eva och hennes äppelsug. Äpplen är världens tråkigaste frukt och dem ska jag lida ända till klimakteriet för.

Men för att återgå till nyligen avslutad helg. Sex... Det är ju så SKÖNT! När det är skönt är det verkligen skööönt. Jag känner mig helt överraskad och lite nyfrälst. Som att jag hade glömt, eller gett upp. Jag är så innerligt trött på skavande, gnuggande, evighetsjuckande. Hårda fingrar, oinspirerade tungor, halvslappa kukar. Och tjat. Men det här, det är något helt annat. Intensivt, ömsesidigt, generöst. Varmt, nära, svindligt. Jag bara vill, vill, vill. Och får orgasmer. Det var en i söndags... Ryyys. Huden var som beströdd med varmt pirrpulver i timmar efteråt. Jag, som alltid ylar mot månen, hade visst blivit helt tyst. Tappat andan. Själv minns jag inte. Jag minns bara att den började i bröstet, skakade om hela kroppen, tog ett andetag och kastade sig över fittan. Inte i vågor, snarare sugande virvlar.

Kanske kan det bli något bra av den här veckan ändå...

2007-03-21 @ 02:49:18 Permalink Knullandet Kommentarer (9) Trackbacks ()

Den fördomsfulla relationsanarkisten

Jag har gått och kåtvridit mig hela veckan. Vet inte riktigt vad det är frågan om, men det är mäkta påfrestande. Nu, idag, ikväll, ska det äntligen åtgärdas. Knekten kommer hit.

Somliga av er kanske här höjer ett frågande ögonbryn. Har inte Tanten försökt påstå att hon sysslar med relationsanarki? Hur kommer det sig då att man bara hör talas om ligga i samma mening som Knekten?

Jaa hörni. Hur kommer sig det egentligen...

Pff. Tja, jag kan ju börja med att säga att jag just nu är en usel kärlekskritiker och relationsanarkist. Jag är kär, frossar i det och sysslar med väldigt få andra män än den jag får kärhet från. Skälen är flera. Förrförra inlägget ger en stor del av förklaringen. Jag har risiga erfarenheter av män, och litar inte på dem i sexuella sammanhang. Litar inte på mig med dem. Men förutom det.

Om jag nu skulle vilja ragga, så är mina arenor förhållandevis få. Klassen är inte särskilt ny, jobbet erbjuder knappast några spännande alternativ och utelivet är stillsamt eller enformigt. Dessutom är jag för tillfället pankare än kanske någonsin. Någon ljusning på utelivsfronten ser alltså inte ut att komma. Mina vänner är samma, deras vänner har jag redan träffat. Nätraggning är obegripligt och läskigt, jag kommer från Heta Linjen-generationen och associerar bara till flåsgubbar och löpsedlar om våldtäkter. Men nog om de rent praktiska svårigheterna och över till de emotionella. Eller motivationella, kanske.

Här kommer det igen, och nu kan jag inte ens skylla på fylla. Män är puckon. Nä, inte alla män, och inte i alla situationer. Nu pratar jag om män på krogen, i raggningssituationer. De är faktiskt puckon. Kommer en man fram till mig och vill prata är han praktiskt taget körd på en gång. Av erfarenhet vet jag att att artigt prata en stund är att döma sig själv till stalkning för resten av kvällen. Tydligen är artighet one-nightkulturens motsvarighet till en förlovningsring. Ha, du svarade på tilltal, nu är du min! En skräckinjagande majoritet av män som tar initiativ till raggning verkar aldrig ha haft en konversation med en annan människa förr. Den mest grundläggande hövlighet är fullkomligt okänd mark och fina vinkar som: "Jag står här och pratar med mina kompisar och tänker fortsätta med det nu" kunde lika gärna yttrats på arameiska. Lyckas man få fram att man inte är intresserad, efter att vederbörande stått och gjort bort sig en längre stund, är det mycket troligt att man möts av indignation och förolämpningar. Tillmälen av typen "Hora!", "Är du flata eller?" och "Fan vad dryg du är!" är vanligt förekommande.

Detsamma gäller tyvärr ofta även när man själv tar initiativet. Återigen finner jag mig trolovad och skyldig att uppmärksamma mannen ifråga tills kvällen och helst även natten och morgonen är slut. Jag har en gång, för inte så många månar sedan, blivit avsnäst när jag förklarade att jag, trots flirtande och samtal, inte tänkte ta med mig mannen hem just den natten, men att jag gärna bytte nummer för framtida könsumgänge. "Men varför BÖRJADE du då!" Oj, förlåt, jag visste inte att blickar konstituerade ingången överenskommelse. Visuellt kontrakt?

Får man trots allt detta hem en man efter krogen, så är det lögn i helvete att göra något bra av det. Antingen är jag fylleimpotent eller så är han det. Eller så gillar vi helt olika saker. Eller så är liggat helt okej, men han vägrar gå hem på morgonen. Eller så springer han innan man hunnit tacka för orgasmen. Att få en karl att begripa att jag inte vill gifta mig bara för att jag är kvinna och han man, är stört omöjligt. Jag kan säga det om och om igen, men han konstruerar ändå sin sanning. "Jaaja, det säger hon nu ja, men om jag bara gör mig oumbärlig..." eller "Det säger alla brudar, men jag VET hur de är! Hon har slängt p-pillrena i toan och kommer luska reda på morsans nummer medan jag sover." är populära versioner.

Icke att förglömma i detta sammanhang är naturligtvis De Oförbätterliga Snålkukarna. De är en egen sort, just De Oförbätterliga, ofta flankerade av heta brudar, flirtiga men helt ointresserade om man väl kommer fram för att göra något åt saken. Att vänta på att de ska ta initiativet kan verka som en bra strategi, men tar längre tid än skapandet av nya bergskedjor. Här handlar det om förvirring som angreppstaktik. Flirta, var skitpå, ignorera honom nästa gång, var vänskaplig gången efter det och när han minst anar det lurar man ner honom under täcket. Bara för att mötas av ett "Jag tänkte inte att det skulle hända så mycket inatt" och en uppvisning i kalsong- och Tshirtsovning. Denna strategi är dessutom bara genomförbar om man ses ofta, och förutsätter att man har ett enormt tålamod (=sexuell tillfredsställelse på annat håll).

Kort sagt, anledningen till att jag sällan ligger med någon annan än Knekten, trots att vi bor i varsin ände av landet, är att män
a) kan vara läskiga och farliga
b) är alldeles för jobbiga/korkade/institutionsskadade för att jag ska vilja gå hem med dem även om jag låtsas att de inte är farliga
c) snålkukar mig.

Drygt läge. Någon som kan hooka upp mig med en ofarlig, smart, kul, och normalfungerande generöskuk?

För det är väl inte jag som kräver lite för mycket nu?

2007-03-16 @ 20:40:55 Permalink Knullandet Kommentarer (8) Trackbacks ()

Utmaning antagen.

Lyckliga paret har trillat in på min blogg, och utmanat mig på en enkät. Jag backar sällan och tänker härmed dela med mig av några viktigheter. Jag har tagit mig den feministiska rättigheten att ändra på fråga tre, som jag tyckte var tråkigt osynliggörande av ett redan osynligt kön.

Det här är INTE en kontaktannons, slemmiga förslag från män(niskor) som inte är kapabla till intellektuell uppsmörjning undanbedes.

Känsliga läsare varnas.

1. Bästa sexminne
Hum. Svårt. Ja, det får nog bli en trekant med två män. Det var inte nödvändigtvis det skönaste sex jag haft hela vägen igenom, men det var otroligt spännande och kittlande. Den ena mannen kände mig väl, och var mycket noga med att hejda när det gick för långt eller för fort, och att kolla hur jag trivdes. Att vi hade sex i ungefär åtta timmar bidrog både till det goda i minnet, och en enorm kroppslig utmattning efteråt. Det är en sexuell fantasi som återkommer och något jag gärna skulle göra om, helst med två män som går igång på varandra också.

2. Sämsta sexminne
Fy. Det här blir inte roligt. Jag har allt för många att välja på i den här kategorin. Vi kan väl ta något som ligger lite längre tillbaka i tiden. En pojkvän, som gick igång på dominans som han kallade för lek, spände fast mig med fjorton meter kedja, försökte pressa in ett pintglas och ett affischrör av trasig plast i mig för att se hur jag såg ut inuti, och sprutade mig i ansiktet just för att jag sagt att det var det enda förbjudna, att jag upplever det som oerhört förnedrande. Och jag, som gick med på det med bara en lätt rynka mellan ögonbrynen, eftersom han älskade mig. Och vi lekte ju bara.

Trasig plast kan man känna i många, många år efteråt.

3. Bästa penisstorlek / fittegenskap
Penisstorlek, svårt. Jag har haft en förkärlek för stort, men får lätt skav och ont. Smått gör mindre ont, men nog gillar jag trycket från stor och hård. Jag gillar framför allt det, hårdhet. Längd är också kul, men grovlek viktigare.

Vad gäller fittegenskaper så är aspekterna många. Salt och frisk, muskulös, trimmad för känslighet men inte rakad. Gärna mycket, svart krull. Inte torr, men inte för blöt, det blir tråkigt när friktionen försvinner.

4. Bästa ställning
Jag är en solklar missionärtjej. Även här spelar mina fysika problem in (mer om dem i ett senare inlägg) och jag kan få lite kramp om jag inte får ligga ner och slappna av i början. Det ger mig också störst möjlighet att fokusera på och fånga njutningen, plus att jag själv kan hjälpa till.

5. Sämsta ställning
Tråkigt nog ridande tror jag. Jag är för svag och blir trött för fort. Dessutom, oj, det här har jag nog aldrig berättat för någon... Av okänd anledning gör vinklingen att allt inuti mig liksom pressas ihop, och jag börjar småfisa. Hahaha, gud, jag hoppas att ingen man jag haft, eller vill ha, sex med snubblar in här.

6. Pinsammaste ertappningen
Jag har haft turen att inte bli ertappad så mycket. Jag är rätt försiktig och privat av mig när det gäller mina ligg och hamnar sällan i situationer där oinvigda kliver in. Rex har däremot fått lyssna på långt över sin beskärda del av ylanden, och Radikala mamman har som bekant vid ett tillfälle stirrat rakt in i två rövar/kön. Anyways, det pinsammaste jag kommer på nu var egentligen inte mitt i akten, utan morgonen efter, nakensovandes. Hemma hos min mormor och morfar, som bodde i sin sommarstuga. Som råkade komma hem väldigt tidigt. Som fick syn på en fullkomligt obekant mansröv bredvid sin lilla dotterdotter. Jag gömde huvudet under täcket, och tog den massiva utskällningen ett par dagar senare istället.

7. Bästa plats för sex
Sängen, lätt. Allt annat distraherar mig från njutningen, som är svårfångad nog som den är.

8. Sämsta plats för sex
Hum. Utomhus, utan underlag? Barr i fittan och myror i röven är jätteosexigt. Annars möjligen på heltäckningsmatta. Carpetburn, carpetburn!

9. Samlag eller oralsex
Samlag, efter mycket oralsex. Jag kan inte komma vid oralsex. Det finns undantag, när partnern varit lyhörd, mjuk och envis nog att locka fram min skygga orgasm. Knekten är tveklöst den som lyckats bäst. Faktiskt varje gång under en period. Vad gäller att ge, har jag för ofta hamnat i situationer där min talang blivit så uppskattad att allt annat, inklusive min kåthet, kommit helt i skymundan. SKITTRÅKIGT. Nu snålar jag, och ger bara när jag verkligen vill och känner att jag får lika mycket. Man får faktiskt ont i käkarna av att suga mycket.

10. Fast förhållande eller singelsex
Ja, det var en enkelt fråga, med ett mycket komplicerat svar.

Jag sysslar inte med förhållanden. Jag tror inte på heteronormativ jämställdhet och jag hatar den jag blir som Flickvän. Jag vill aldrig vara flickvän igen. Just nu håller jag på och experimenterar med alternativa relationsformer, men det är svårt. Knekten är jag kär i, sedan lite drygt ett halvår. Vi är inte ihop, vi träffar andra, men det är långt ifrån enkelt att skapa sin egen relationsstil. Både han och jag bär på samma tvåtonsryggsäck av föreställningar och förväntningar om vad som är okej och inte okej när man är kära i varandra. Bara att vara kär är problematiskt. Vad innebär det? Vad gör den känslan med min självständighet? Vilken särställning ger den föremålet för kärheten i mitt liv?

Det kommer bli mycket ältande om krånglandet med relationsanarki, men det var inte riktigt det frågan gällde. Den gällde sex. Och där är det också svårt. När man har sex med någon som man känner lojalitet gentemot, blir det svårt att säga stopp. Det blir svårt att säga vad man inte tycker är skönt och det blir ännu svårare att bara gå om njutning inte levereras. Ju längre in i lojaliteten man kommer, desto svårare att ifrågasätta de sexuella mönstren. Därför är singelsex ofta enklare. Hittar man någon som levererar, kan man försöka träffas så länge det känns roligt. Snubblar man över någon som inte har koll, är det enkelt att gå hem till katten och aldrig komma tillbaka. Nackdelen är ju förstås att man aldrig lär känna varandras kroppar och dolda känsligheter. Trygghet är sexigt, och näst intill omöjligt att finna med ett one night. Jag, som är en långt ifrån enkel kvinna med såväl fysiska begränsningar som historiskt baggage, behöver känna mig trygg för att verkligen släppa loss. Ett one night är kittligt spännande, men de gör aldrig rätt. Och kondom sliter sönder mitt underliv. Och onda män kommer inte med varningsstämpel. De ser ut som klasskompisar, arbetskamrater och spännande vänsterintellektuella med en öl i näven.

Svar nog?

En enkel enkätutmaning tog bloggen till en ny nivå. Jag trodde att jag var personlig, det är hela poängen, men det här blev en helt ny dimension. Jag är rädd för hur den här informationen kommer tas emot, vilka reaktioner den kommer få och vilka förväntningar den skapar. Jag skriver inte en runkblogg, jag skriver om köttiga, såriga, viktiga och känsliga saker. Jag skriver om Jag.

Ta emot mig mjukt och respektfullt.

2007-03-11 @ 17:33:56 Permalink Knullandet Kommentarer (10) Trackbacks ()

Snålkuk [subst., vard. Best. -en, plur. -ar]

För att låna ytterligare av Radikala Mammans eminenta språkbruk. Snålkukar. Fy fan.

Igår, iförd mitt nya under och en ganska fräsig 80tals-inspirerad stass där minikjol och glansigt illrosa läppar ingick, tog jag mig till skolans pub för att prova lyckan. Jag var rätt säker på utdelning av någon form. Dels var jag motiverad, dels hade jag fått goda indikationer på sugenhet från olika hörn. Lång hade skickat ett sms innehållande den originella och kreativa formuleringen "ja vill ha dig" vid tvåsnåret på torsdagnatten, Glasögonmannen hade tittat trevligt på mig under veckan, och tidigt på fredagkvällen hade ett sms från en gammal folkiskompis trillat in. Framför allt var jag fett het. Det var till och med så att jag övervägde att välja bara en kuk att jobba upp, eftersom jag inte ville avsluta kvällen med för många intressenter och kukhärva. Den som gapar efter mycket, ni vet. Som tur var tog jag mitt förnuft till fånga och tänkte: Man vet aldrig. Kanske blir det inte utdelning på någon av dem. Bäst att jobba på alla fronter samtidigt.

Sagt och gjort. Jag bjöd in Lång till puben, svarade Folkiskompis att jag skulle ut och att vi kunde höras senare, och höll alla tummar jag hade tillgängliga för att Glasögonmannen skulle vara där.

Gled in med klappriga klackar och plutig mun, tog de vanliga skämten om "fint folk kommer sent" (HATAR att vara först på en fest. Mycket bättre att glida in när alla börjat bli trevligt smålulliga.) och hängde lite med klasskompisar. Sprang äntligen på Glasögonmannen, och började smörja upp i halvmörkret. Han är mäkta het. Fläckvis skitrolig, på det där lågmälda, sarkastiska sättet som alltid får mig att gå igång. Vi pratade länge, om vem-vet-vad, och jag hanterade mig själv med äkta stil. Var smart, rolig, lagom avmätt, och log jag-tänker-på-dig-naken-leendet så fort jag kom åt. Glasögonmannen SKA fällas, om det så kräver motorsåg. En kompis till honom avbröt, och jag gjorde kvick och stilren sorti. Aldrig sexigt att stå och vänta.

Efter det fastnade jag i en något innehållsfattig konversation med gott och blandat folk, frekvent sneglandes efter glasögon i faggorna. Såg en öppning och smet. När jag kommer fram ser han lite överrumplad ut. Jag drar till mig en stol och frågar vad de pratar om. "Dig" svarar kompisen, som visar sig vara några kort fattig en full lek. Mig? Glasögonmannen skruvar på sig, men räddar snabbt och pratar om annat.

Så sitter vi där, i en timme eller så. Jag känner hur jag tappar greppet, blir nervös, pratar om konstigheter, allt eftersom tiden tickar sig fram emot "Vill du sova med mig?". När ämnet en alldeles för lång stund varit mopsvalpar och tigerungar glider initiativet så slutligen ur min hand helt. "Nä, jag ska nog gå hem till katten nu."

Aj. Men okej.

"Ska du vara kvar tills de stänger eller?"

En öppning?

"Nja, nä, jag vet inte... Ska du åt samma håll som jag?"
"Nä. Jag ska gå genom parken faktiskt."
"Jaha, okej. Då stannar jag nog och pratar med mina klasskompisar lite."

Kram, hejdå, vi ses.

Jag sätter mig med klassen, bredvid Minx, som haft en egen affär med Glasögonmannen. Hon tittar undrande på mig, har följt utvecklingen under kvällen. "Vad hände?" Jag vet inte, han gick hem, jag fattar ingenting. "Men, ni pratade ju i TIMMAR?" Ja, jag vet! Han är så uppenbart intresserad, han ger hintar titt som tätt, men så slår han igen alla dörrarna framför näsan på mig och går hem. Jag morrar Snålkuuk! i örat på Minx, som fnissar så hon nästan kissar på sig. Vi sitter där ett tag, och mina klassisar är fina och bra. Jag kelar med ett krulligt hår, får komplimanger för mina skådespelartalanger och förmodligen för mina bröst, blir medbjuden på nattklubb men cyklar bestämt hem. Smset till Lång ("Var är du nu?") förblir obesvarat, jag surfar i några timmar och går och lägger mig smågrinig men halvnöjd. På morgonen ser jag att Folkiskompis skickat "Du vet att du alltid får sova hos mig" tjugo över fyra på natten. Vi har knappt pratat på sju år.

Så många kukar, så lite utdelning. De är verkligen helt obegripliga. Och nu sitter jag, halvt förhoppningsfullt, halvt besviket och tänker: Men? Var det inte så att Glasögonmannen egentligen försökte fråga om jag ville med hem till honom?

2007-03-10 @ 14:21:30 Permalink Knullandet Kommentarer (16) Trackbacks ()

Tidigare inlägg

Tanten

- din kulturtant i livsträsket.