Tanten

Jag har fått så många fina, kloka, tänkvärda och kärleksfulla kommentarer på inlägget Ryggsäck, både om det och om att jag varit borta ett tag. Jag svarar av princip på alla kommentarer jag får. Det ligger en tanke och en önskan i varje meddelande som lämnas till mig här, och det minsta jag kan göra är att svara. Som jag sagt förr. Jag blir så glad när ni tänker högt.

Eftersom det var så många kommentarer, och det har gått så lång tid utan att jag svarat, tänkte jag göra det i ett eget inlägg. Här.

Lyckliga Han:
Mycket kloka och välformulerade ord. Även om det givetvis är skönt att folk läser också. Kul att se dig igen, det var ett tag sedan.

Sus:
Jag tycker PRECIS som du. Jag vill inte leva utan att binda mig vid människor och saker och det är en insikt jag behöver brottas med ett tag. Tack för att du läser, funderar och håller dig kvar, även när jag försvinner länge. Det är fint att känna sig saknad.

En man:
Nu vet jag inte om du finns kvar, eftersom du just hittat mig när jag tog en paus. Jag vill ändå säga tack för din kommentar, som fått mig att fundera. Från början var tanken att min blogg skulle handla om sexualitet, men gör den det? Svaret jag kommit fram till är ja, men inte på det sätt jag hade trott. Det har istället formulerats mörkare, mer indirekt och viktigare. Jag är glad att du fick mig att se det. Jag hoppas du kommer tillbaka.

Radikal mamma:
Finaste vännen. Stort och svårt är det, som dina egna räddhariga inlägg så tydligt uttrycker. Jag är övertygad om att sanningen är det enda jag kan använda för att vinna mot mig själv, mot mina lögner och undanmanövrer. Jag saknar dig alltid. Någon gång ska det bli kollektivby.

Ellador:
Jag älskar dig också. Jag försöker veta att din famn alltid finns och jag övar på att använda den. Det är svårt. Ibland är jag rädd att mina övningar gör att allt fokus hamnar på mig. Du är ju själv inte så bra på att ropa efter min famn när du behöver den. Vi och våra vingklippningar. I kollektivbyn bor även du och de dina, det vet du väl?

Freulein Freud:
Kommer du fortfarande in och tittar, eller har du gett upp? Jag har fått ganska mycket bekräftelse och gjort den säregna upptäckten att det man längtar efter oftast finns där så fort man frågar. Just nu i alla fall. Jag vågar ännu inte tro att det är så det kommer vara. Jag bara älskar det så länge det finns.

Ganska Mörk Choklad:
Jag tyckte nog att ditt namn såg nytt ut, välkommen! Dina ord värmer som yllefiltar. Jag vill så gärna vara källan till skrattet och att få beröra någon är en sällsynt vackerhet. Jag ser fram emot att se dig igen.

Emlan:
Dina förfrågningar har fått mig att känna mig sedd, betydelsefull. Det finns en Emla där någonstans, som söker mina ord. Då vill jag skriva. Tack.

Josef Boberg:
Jag hittade dig genom Snaskefar och förmodligen har du hittat mig samma väg. Nog är din sida lite rörig, men den lyser av skaparglädje och en vilja att ta plats. Det tycker jag om. Tack för dina ord. Jag hoppas att du får all den bekräftelse du önskar från ditt skrivande.

Johanna:
Nu är mamman tillbaka med all sin radikalitet. Kul att du hittade hit också, kom gärna igen!

Snaskefar:
Är det så att ni har en liten Tantläsecirkel? Kan du inte bara säga att det är så, så att jag kan få svälla lite. Låta egot sträva mot himlen som en blank, röd ballong, alldeles stinn av heliumgas. Få pipig smurfröst. Fniss. Visst händer det saker, både skönt ligga och bitter kroppsångest. Jag ska berätta allt jag mäktar med.