Tanten

ÄNTLIGEN.

Hemma. Själv. Vid datorn. Omständigheter som inte klaffat med varandra på veckor och därmed förorsakat ett ovälkommet långt uppehåll. Sorry kompisar. Hoppas ni orkat hänga kvar.

Det var faktiskt så att jag skrev en uppföljare på det förra inlägget. Det var till och med så att jag skrev uppföljaren i tre etapper. Sedan var det så att blogg.se inte har världens bästa back up och att jag glömde klicka Spara som utkast, alternativt Ctrl + A, Ctrl + C, vilket resulterade i att det långa, djupsinniga slutet försvann. Då blev jag så arg att jag sket i hela kalaset och drog på Charter.

Jaa, vet ni, det är SANT! Jag har varit på min allra första solsemester och jag åkte med Knekten. Det var parigt, soligt, dammigt och alldeles strålande. Knekten är hittills min bästa chartnerpartner. Vi hade pensionärsmässig dygnsrytm, gick upp till den trista hotellfrukosten och somnade värmeutmattade strax innan midnatt, varje dag. En enda partyfylla hann vi med, men den var fin. Det bör i sammanhanget tilläggas att vi punkterade panschis-imagen något med ylande orgasmer genom öppen balkongdörr, ett par-tre gånger dagligen. A woman's gotta get what a woman's gotta get. Att hjälpa varandra med ACO Barn solskyddsfaktor 25 är överraskande uppeggande.

Förutom gulligullandet, knulliknullandet och det uppenbara pariparandet, så är Knekten och jag sällsynt lyckade chartnerpartners på alla möjliga sätt. Vi älskar att jäsa på beachen med näsan djupt i en bok. Vi spanar på lökar och rumpor och gillar stolta tjockisar. Vi är solrädda blekfisar och vill in under parasoll efter en knapp timme. Vi dricker mer än gärna fyra öl till lunch. Vi provar en ny billig sylta till varje måltid. Jag äter sällan mer än en halv portion, han äter alltid en och en halv portion. Vi sticker iväg från TristaTurista-området och utforskar småhålor med buss. Vi tycker att bästa utflykten är den med en tjock byracka, en Sverigeälskande skulpturmålare i ett garage, spinkiga, skitiga katter överallt, världens minsta smutspub, gubbar utan tänder och krigshistorier. Vi hoppar hoppsasteg tillbaka till hotellet efter en skumpig busstur med öppen dörr. Vi går till farbrorn på trånga frukoststället igen och igen, för att han alltid säger ålraaajt? och gör alla smörgåsarna och de sladdriga pommes fritesen helt själv. När den ena knölar ihop sin solhatt till en boll, eller visar tänderna mot förbipasserande, föreslår den andra ett stillsamt Äta? Vi sjunger samma töntiga ramsa tills vi trillar ihop i fnisshög på hotellsängen. Vi blir kompisar med suraste nattportieren och får honom att sjunga operett om att inte ta upp fyllematen till rummet. När jag får ont bär Knekten alla tusen väskor och agerar krycka och låter mig gå tillbaka till hotellet så långsamt, långsamt jag bara vill. När jag druckit en blå drink i starka solen och springer naken på takterassen håller Knekten med om att det är en jättebra idé att fota min tatuerade rumpa eller mina bröst tryckta mot glasdörren och att de brittiska tanternas solstolar säkert är utom synhåll.

Det var fnissigt, skönt, bra. Så när som på spöket.