Den rosa tandborstens öden och äventyr, del 1.

Tanten är sjuk. Inte dödssjuk-Radikal-mummy-stylee, men likväl sjuk. Någon lättare form av flunsa, alternativt elakare form av bonnförkylning. Jag har en vag misstanke om att hälsotillståndet kan vara relaterat till förra veckans eskapader, vilket naturligtvis leder mig till just: Förra veckans eskapader.

Det började relativt oskyldigt på torsdagen. Jag snajdade iväg till skolans pub, senare än vanligt och lite mer nedtonad i min utstyrsel. Det innebar att jag hade på mig en genomskinlig svart polo och ett gigantiskt, koboltblått halsband. Jag tyckte själv att jag var rätt het på ett diskret sätt. Vid baren syntes en välbekant uppenbarelse: Glasögonmannen i egen hög person. Det är säkert ett par månader sedan jag pratade med honom och hur det gick minns vi alla. Snålt, snålt, snålt. Just i torsdags såg han alldeles extra glad ut när han fick syn på mig. Jag anade en söt, oemotståndlig doft i luften. Kunde det kanske vara seger jag fått vittring på?

Jag placerade mig smidigt mellan honom och hans kompis, konverserade dem båda med osedvanlig lätthet och kände mig mäkta bekväm med hela situationen. När kompisen tyckte att det var dags att gå hem och Glasögonmannen ur ena mungipan mumlade att han skulle stanna, kunde jag inte låta bli att le. Vi pratade på ett tag till, han beställde en överflödig drink och frågade efter sista klunken om jag var färdig med stället. Naturligtvis var jag färdig med stället. Utanför undrade Glasögonmannen om jag ville följa med och äta någonstans. Jag suckade lite och svarade Visst. Kommenterade att det var torsdag, att allt nog var stängt. Han föreslog en sväng nerför Storgatan. Jag föreslog pommes i min soffa. Han tvekade, jag höll andan... och så följde han med. I soffan blev det fyllemat och oskyldiga benmotbenlutningar. När han för sjätte gången gäspade så att jag blev orolig för hans käkled, frågade jag om han var trött. Det var han. Jag med. Ville han sova kvar? Tystnad. Jag tittade förundrat på den heta men ökänt snåla mannen i mitt vardagsrum och tänkte Han kan väl inte på ALLVAR mena att han tänker gå hem, nu, klockan två en fredagmorgon? Efter allt för många darrande sekunder svarade han Är det okej då? varpå jag poänterade det uppenbara. Annars hade jag inte frågat.

Artig som jag är erbjöd jag lån av tandborste. I mitt skåp finns en extra, tuggummirosa Eldoradotandborste. Ibland lånas den ut, sedan kokas den ren och återgår till sin plats i skåpet. Glasögonmannen ville gärna låna. Efter uträttade uppfräschningar kröp vi ner mellan lakanen. Utan förväntningar på annat än sked, lät jag honom ta initiativ. Och blev riktigt duktigt upphånglad. Och uppkåtad. Och befriad från underkläder. Allt i raskt tempo, utan att bli lämnad på efterkälken. Glasögonmannen var denna natt en man med ett mission. Han var fast besluten att avskaffa sitt rykte som snål.

Det var en bra natt. Glasögonmannen är en samsovare av rang. Han skedar fint, pussar och stryker över hud och kryper sedan över till en egen halva av dubbelsängen och drar på sig ett eget täcke. På morgonen blev det kel med elektrifierande aningar om mer, men eftersom Tanten är en ansvarsfull student hann inga ansträngande aktiviteter inledas. Vi pussades utanför porten och jag kastade mig på cykeln och kom nästan i tid till skolan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback