Motion sickness
I förrgår var Glasögonmannen här. Det kändes okej, om än lite märkligt. Det var första gången vi båda var nyktra, vi gick och lade oss tidigt och var tystare än vi brukar. Men ändå okej. Dagen efter rotade jag runt efter galna smycken och gammalt glitter till helgens fest, blev inspirerad och uppspelt och skickade iväg några glada rader till Knekten på msn. Han svarade kort och frågade efter en stund vem jag haft här. Svartsjukespel. På telefon var Knekten arg och oresonlig och ville inte alls intellektualisera kring känslor och reaktioner. Till slut blev även jag arg. Som vanligt tog det bättre skruv. Vi pratade tills bådas ilska lagt sig hjälpligt, jag bad honom att ringa när han ville prata nästa gång. Gick runt och var småmuttrig, men lugn. Nu för tiden inträffar svartsjukespelen så sällan, att det inte längre känns som att de hotar relationen.
Imorse vaknade jag för tidigt och kunde som vanligt inte somna om. Jag kände mig urlakad och lite låg. Ringde Knekten för att prata igenom vad som egentligen hänt och hur han tänkte hantera det. Inget dramatiskt egentligen. Bara viktigt att få avklarat. Nu svajar marken under mina fötter medan ännu en bit av mitt liv sakta singlar mot marken, som tysta, kalla snöflingor.
Han klarar inte av dealen. Efter ett och ett halvt års öppen relation, har inget blivit lättare för honom. Han minns inte längre varför vi inte skulle vara monogama och varje gång han tänker på mig undrar han, med en klump i magen, om jag ligger med någon annan.
Varje gång han tänker på mig har han ångest.
Jag känner mig som en idiot.
För en vecka sedan kände jag att det här är mannen jag vill bygga en framtid med. Vår framtid. För en vecka sedan sade jag till Rex att jag och Knekten inte har några egentliga problem och att det är makalöst, fantastiskt. För en vecka sedan sade jag till Knekten att han ibland får mig att känna som om han inte tänker på mig, som om vi bara finns när vi ses, eller pratar. För en vecka sedan var jag så säker på att det inte kunde vara sant, att han naturligtvis tänker på mig mycket, att min plats i hans liv är stor. För en vecka sedan bad jag honom att tänka på hur viktig jag är för honom, egentligen. Vad han vill att vi ska vara, att vi ska bli. För en vecka sedan hade jag aldrig kunnat gissa hur enorm hans distans till mig är.
Jag har anat. Jag har frågat. Han har nekat. Han har stridit för dealen. Han har högljutt deklarerat att han inte är beredd att bli ihop. Och nu...
Det gungar, det snurrar, det kränger och skälver och jag kunde aldrig, aldrig läsa i bilen utan att kräkas.
Oj.
Det känns som att ni behöver prata.. På riktigt.. Verkligen säga vad ni känner, för om någon är så ledsen som Knekten så har han ju inte riktigt varit ärlig med hur han känner det?
Frågan är väl varför ni är med andra? Är det för att ni ärligt och djupt vill det, eller är det för att inte hamna i något monogamifack, ett tråkigt förhållande där man kväver varandra? Om ni båda innerst inne tycker att det är jobbigt att den andra är med andra och ni helst av allt vill vara mmd varandra så borde ni ju vara det.. Man behöver ju inte bli trist och kvävd bara för att man lever monogamt, det viktiga är ju att man trivs och att båda mår bra...
Kram på dig!!
Älskade Tant! Jag blir avis när jag hör hur kul du har med andra gummor. :( Varför får jag bara en vecka om året... Men man ska vara glad för det lilla har jag hört.
Alla förhållanden behöver inte bli tråkiga och fel. Man behöver inte förändras till en soffkudde (skumgummihjärna) med tofflor på bara för att man har ett förhållande. Man Kan göra det men man måste inte. Varje förhållande är unikt och med rätt man/kvinna är det bara en fortsättning på hur bra man sjäv är inte ett personligt fänglse med krav på personförändring. Det blir vad man gör det och man får det man ger. (i bästa fall...)
Massa kramar!
Hur gammal maste man vara for att fa kalla sig tant ? Jag trodde att den svenska tanten var utdod for lange sedan ? Men du verkar leva i hogsta valmaga aven om det kommer lite grus i maskineriet
Men hur gick det då?
Veggolatte:
Mitt svar på din kommentar blev en helt ny bloggpost. Tack för att du får igång mitt skrivande igen... ;D
Jag litar på att han säger vad han känner, men ibland sker det med viss fördröjning. Det var nog vad som hände här. Mina rädslor bytte tempus, och fick att han känt så senaste veckorna till att han känt så hela vår relation.
Jag hoppas att du själv trivs och mår bra. Jag vet att du hade dina egna rädslor. Kanske är mannen du träffar nu något annat än det som skrämt tidigare?
Puss till dig.
[email protected]:
Finaste syster! Kanske kan vi trots allt lyckas ses tidigare än beräknat, vem vet? Jag kan skicka skamliga förslag via sms inom kort...
Och visst kan det vara som du säger. Men jag litar inte riktigt på min egen förmåga att stå emot mönstren. När någon kallar mig flickvän rinner styrkan av mig som smält vax.
Du får ge mig en kurs i Ryta ifrån, jeluq-style! :D
Hubbe:
Inga utdöda tanter här inte!
Tant är ett state of mind, inte en ålder. Själv siktar jag på att bli en fullfjädrad kulturtant. Än är jag inte riktigt där, studentplånboken är lite för tunn för opera och designade linnetunikor, men det kommer. Jag lovar.
Välkommen förresten!
Carin:
Vet du, det gick så bra. Det svirrar i magen så fort jag tänker på Knekten och jag är rätt säker på att hans mage svirrar lika mycket.
Bara lite skrajs. Det gick över.
Roligt med ett nytt namn! Har du läst länge?