Ryggsäck
Igår trodde jag att Knekten hånglade, förmodligen med Spöket. Han har sagt att pirret för henne gått över och de senaste gångerna han träffat henne har det känts lugnt. Lite mindre lugnt än med andra hångel, men alltid lugnt. Nu... Jag har tittat efter honom på msn hela dagen, och gjorde det samma långt in på natten igår. Till slut ringde jag. Och frågade. Han hade varit på föräldramiddag och sedan jobbat. Inget hångel.
Varför gör det mig så nöjd att höra? Varför har jag varit orolig? Jag, som aldrig blir svartsjuk och tycker att berättelserna om ragg på dansgolv är spännande. Som engagerar mig i misslyckade hemplock och blir frigörelsebitter på Snålfittorna som tror att de ska vara Fina Flickor som inte har sex på första daten. Helt plötsligt sitter jag som ett monogamiknytt och darrar på underläppen vid tanken på ett hångel hemma hos Knekten, som inte involverar mig. Märkligt.
Det kanske helt enkelt är ett hopkok av småskäl. Med storskäl som huvudrätt.
Jag har inga direkta projekt just nu.
Fittan är i vilket fall som helst tillfälligt ur funktion.
Knekten får, i vanlig ordning, mycket mer hugg än jag och jag börjar känna mig lite gammal på raggbanan.
Män är läskiga.
Sex med Knekten får allt annat att blekna och skämmas.
Jag är pank och därmed inte ute.
Och till slut, jag vill bara rulla ihop mig till en beundrad, avgudad och åtrådd liten boll i Knektens famn. Jag vill bara vara tryggtryggtrygg, jag vill att kärlek ska vara tydlig och när är den tydligare än när den talas högt och vidrör mjukt?
Jag känner att jag tigger och jag hatar det. Jag hatar att det är så mycket lättare att tigga ömhetsbetygelser från någon man ligger med, än från en vän. På något sätt tigger jag det härifrån också. På sistone är jag här stup i kvarten, tittar på statistiken och hoppas på nya kommentarer.
Denna bekräftelsetörst. Man skulle kunna tro att jag vandrade genom öknen på jakt efter oasen som kommer rädda mitt liv. Så är det ju inte. Jag vet ju att jag är älskad.
Eller?
Känner så väl igen bekräftelsejakten och det ängsliga tittandet efter bloggkommentarer som något viktigt. Ibland tänker jag: Är det kommentarerna eller jagar jag något annat istället?
Sen inser jag. Dom bevisar att någon inte bara besöker, inte ens bara läser, utan reflekterar.
Kramar
Bra text. igen. Jag både besöker, läser hungrigt samt reflekterar. Just nu reflekterade jag att det är smärtsamt att leva för man binder sig med känslor hela tiden. Men hur fan skulle det se ut annars?
Hej, har läst igenom hela bloggen mer eller mindre - så fruktansvärt bra! Jag har inte läst bättre om sexualitet. Tack.
Ju mer jag tänker på det, desto mer modig tycker jag att du är. Du har formulerat dig runt något stort och svårt. Du skriver ut sånt som jag knappt vågar yppa för mig själv. Särskilt om kärlekens tydlighet och det darrläppade monogamiknyttet. Och du har gjort det så ärligt att jag inte kan sluta tänka på det.
Fan, vad jag saknar dig.
Nej, det är väl inte samma sak... Men min famn är alltid tillgänglig för dig. Älskar dig.
hej jag har kommit in och tittat efter nytt, jag hoppas att det är massor av bekräftelse du får, och inte så mycket ryggsäck.
Detta är min alldeles första kommentar på denna blogg. Jag är dock inte en sprillans ny besökare, jag har då och då läst stora partier av din blogg. Säkert har jag missat något, men i det stora hela tycker jag att det du skriver är otroligt bra. Många gånger har jag skrattat högt rätt ut och många gånger har jag med tom blick stirrat ut i tomma intet efter avslutad post, märkbart berörd.
Med ett löfte om att återkomma,
Hej,
Radikala mamman har lösenordsskyddat sin blogg...Tror du att du skulle kunna be henne skicka lösenordet till [email protected]? Jag har inte hennes mail... Tack på förhand!
Hejsan,
Dina uttryckta meningar: "Jag känner att jag tigger och jag hatar det. Jag hatar att det är så mycket lättare att tigga ömhetsbetygelser från någon man ligger med, än från en vän. På något sätt tigger jag det härifrån också. På sistone är jag här stup i kvarten, tittar på statistiken och hoppas på nya kommentarer." - slut citat.
Hammaren på spiken = mitt i prick - skulla jag vilja säga... :-)
Ha det...
vännen Josef
Hej! Kom tillbaka! Blogga mera! Jag saknar dig.
(och jag skulle vilja ställa samma försynta fråga som Emlan ovan, om du talar med Radikala mamman, skulle du vilja fråga henne å mina vägnar om hon kunde tänka sig att släppa in mig på bloggen? Detta är enda sättet jag har att komma i kontakt med henne se, och jag vill så gärna fortsätta läsa.)
[email protected] är min adress.
SNÄLLA TAnten, kan du inte be Radikala Mamman släppa in mig på hennes blogg? Jag har föjt den sen hon startade den och har abstinens!!! Kramar
Emlan, Sus, Johanna: Raringar. Ledsen att jag inte svarat på era (eller några andras) mail. Jag öppnar bloggen igen om ett par dagar, kanske en vecka. Hang in there.
.
Och så har jag har en hälsning från Tanten: Hon är på g. Kommer snart.
Är det inte snart dags för ett nytt inlägg här???
Vi har prtat lite bland oss som läser din blogg och det har fallit på min lott att be dig om att låta oss ta del av vad som händer i ditt liv. Ja, vad händer? Hur mår du? Ligger du något? Nytt inläg snarast!
Nähä, inget idag heller...